I programmet Debatt i SVT2 den 20 januari handlade det om två utvisningsfall och i studion fanns både Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott (under vilket Försäkringskassan och Migrationsverket sorterar) Gunnar Axén.
Hur tragiska de två utvisningsärendena som togs upp än är så väljer jag i denna bloggning att inte fokusera på dem utan på uttalanden från generaldirektören och riksdagsledamoten. Om man var lite lyhörd och uppmärksam kunde man höra och förstå en hel del som kanske inte var tänkt att man skulle höra eller förstå. Sådant som fick åtminstone mig att undra om det finns en spricka eller kanske rentav början till en schism mellan Migrationsverket via dess gd och regeringen eller i varje fall riksdagen via socialförsäkringsutskottets ordförande.
Generaldirektören lät flera gånger förstå att anledningen till att han inte kunde fatta mer ”humanitära” beslut är att hans händer är bundna på grund av lagar som stiftats av riksdag och regering. I stället för att erkänna det faktum att det är han, generaldirektören själv, och rättschefen på Migrationsverket som har att utläsa och tolka dessa lagar, lät han den intet ont anande allmänheten få en bild av att han, den lille maktlöse gd:n, inte kan göra någonting alls:
Med de regler som finns från Sveriges riksdag och med den praxis som finns från Migrationsöverdomstolen så har inte vi något utrymme att göra något annat (än att utvisa den 17-åriga flickan. Min anm.). (om 17-åringen som var ett av de två barn/minderåriga som programmet handlade om. Min anm.).
Det är fegt och dåligt att skylla ifrån sig på det sättet Det är Dan Eliasson som är generaldirektör och om han – han! – sätter en praxis i Migrationsverket som gör att barns egna skyddsskäl eller ”särskilt ömmande omständigheter” ska tas större hänsyn till, så finns det inga hinder för det, han bryter inte mot lagen. Och då har han satt en praxis som knappast kommer att överklagas till Migrationsdomstolen, än mindre Migrationsöverdomstolen och då står denna praxis fast. Knappast skulle någon försöka sparka Dan Eliasson för ett sådant ställningstagande för svårt utsatta barn som bland annat den lilla ryska flickan Kristina men också den äldre ”Lollo”. Inte ens med 32 månadslöner…
Och så här svarade riksdagsledamoten Gunnar Axén på programledarens fråga om ifall han har förtroende för Migrationsverkets generaldirektör, efter några sekunders tystnad:
Jag kan inte säga annat än att jag har förtroende för Dan Eliasson.
Inte ”jag har fullt förtroende för Dan Eliasson” eller ”givetvis har jag förtroende för Dan Eliasson” eller något annat lika tydligt. Nej, han sa: ”Jag kan inte säga annat än att jag har förtroende för Dan Eliasson”. ”Jag kan inte säga annat…”. Just det: ”kan inte”. Inte just nu. Men kanske senare – eller snart – kommer han att säga något annat. Som t.ex. att han ”inte har fullt förtroende”. Eller att han ”inte har något förtroende alls”.
Dessutom, om man lyssnar på vad Gunnar Axén säger i programmet, så finns som han ser det, redan möjlighet att i enlighet med utlänningslagen, bevilja uppehållstillstånd i fall där det finns särskilt ömmande omständigheter när det gäller barn. Han säger det så tydligt han kan när han citerar vad som står i lagen. Men Dan Eliasson fortsätter att, hårdnackat, tala om hur man ”vänt på alla stenar” (precis som man gjort i fallet Adil Hakimjan från Guantánamo) och att det är absolut omöjligt att låta de två barnen stanna i Sverige. Och så säger han att ”om politikerna inte är nöjda med utfallet av sina lagar så får de ändra på dem”.
Inte undra på att riksdagsledamoten Gunnar Axén säger att ”Jag kan inte säga annat än att jag har förtroende för Dan Eliasson”!