Under rubriken Färre asylsökande tillåts jobba skriver Svenska Dagbladet – och i stort sett varenda tidning i Sverige – den 28 och 29 november om det faktum att det nu inte går att få AT-UND (undantag får kravet att inneha arbetstillstånd), som om detta vore något märkligt (tyvärr finns inte hela artikeln på nätet utan endast i papperstidningen). I själva verket har två tydliga saker inträffat, och det är inget märkligt med det, tvärtom:

1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.

2) Enligt lagen ska AT-UND inte ges om asylprocessen beräknas ta kortare tid än fyra månader.

Kommentarer till krav 1:
Massor av asylsökande (uppemot 96 %!) visar inga eller falska identitetshandlingar när de söker asyl i Sverige. Därmed har de givetvis inte styrkt sin identitet.

Kommentar till krav 2:
Det har i åratal, från alla möjliga håll (inte minst riksdagsledamöters…), skrikits i högan sky om att det är omänskligt med långa asylprocesser och att de måste kortas. Nu, när de äntligen börjat kortas, finns det ingen anledning att ifrågasätta lagen som säger att om det beräknas ta kortare tid än fyra månader ska AT-UND inte beviljas. Det finns ingen anledning att någon, som ändå inte får stanna i Sverige utan ska återvända till sitt hemland, ska börja arbeta här om beslutet kommer inom fyra månader!

Journalisten som skrivit artikeln i Svenska Dagbladet (som alltså endast finns i sin helhet i papperstidningen), verkar tro att lagen om arbetskraftsinvandring har tillkommit för att asylsökande ska kunna komma in i Sverige s.a.s. bakvägen. Det är helt fel. Lagen är till för dem som söker och får arbete i Sverige och själva skaffar sig bostad och som får tillstånd innan han kommer hit. Den ytterst lilla undantagsparagrafen som, i mycket speciella undantagsfall gör det möjligt för enstaka asylsökande att ”byta spår”, är alltså ingen lag som är till för att man ska kunna komma till Sverige utan att ha ordnat jobb och bostad och påstå sig vara asylsökande och sedan kräva att få arbetskraftsinvandra. Söker man asyl och säger sig ha skyddsbehov så är huvudregeln i lagen att det är det som ska utredas och beslutas om, inget annat.

Att journalister som skriver om asylområdet har åtminstone baskunskaper om vad de skriver om, borde vara ett oavvisligt krav. Annars riskerar deras tidningar att vilseleda sina läsare. Det är fel att skriva: ”Nu riskerar den dörren att stängas för många”. Det har aldrig varit en självklarhet att människor som sökt asyl har gått igenom undantagsnålsögat eftersom det endast (från 15 december 2008) gäller dem som fått avslag på sin asylansökan efter att ha haft ett fast, vitt arbete i minst sex månader innan dess, har löfte om vitt arbete minst 12 månader ytterligare och ansöker om att få byta spår inom två veckor efter att avslaget kommit.

Migrationsverket är också – igen! – ute och cyklar när verkets verksamhetschef Caroline Henjered till Svenska Dagbladet.

Nu ska Migrationsverket se över om kraven för att få arbeta har blivit för hårda.

Det finns inget för Migrationsverket att ”se över”. Det är ju inte Migrationsverket som stiftar lagar, även om det ibland verkar så. Migrationsverket har att följa lagen, precis som alla andra. Migrationsministern kanske borde ta ett samtal med ledningen för verket som tror att de kan ge egenpåhittade råd åt asylsökande samt ”se över” något som riksdag och regering har slagit fast i tydlig lagtext.

Läs gärna inlägget ”De har glömt sina asylskäl och vill inte bli påminda om dessa” där en migga bland annat berättar:

Men nu bor hon här, vill inte prata asyl, vill inte säga vem hon är utan måste få dagis och jobb. Det måste vi hjälpa henne med. Hon ska ha uppehållstillstånd utan att vi frågar vem hon är, sedan måste hon också få främlingspass eftersom hon snart åker utomlands, men framför allt måste hon få dagisplats för sitt barn.

Samt inlägget ”De här historierna blir allt vanligare, samt Autentisk asylutredning i oktober 2009, där också advokaten saknar all kunskap om utlänningslagen och all kännedom om vad asyl” är:

Den sökande: Jag vet inte. Räcker det inte att jag har bott i Sverige i sex år nu och att jag har ett jobb. Jag har talat sanning om nästan allt, utom vad jag heter och varifrån jag kommer. Jag har respekterat alla lagar i Sverige utom den här lagen att man inte får vara kvar utan uppehållstillstånd. Jag mår så dåligt varje gång när jag träffar er.

Advokaten: Den sökande har fått ett trauma av detta. Av alla besök hos Migrationsverket som inte lett någonvart. Han mår dåligt på grund av att han fått vänta så länge på ett definitivt besked om uppehållstillstånd. Och det kan inte läggas honom till last att han först nu vågar komma ut med sin rätta identitet. Även om han inte riskerar förföljelse i sitt hemland D så har han bott så länge i Sverige att det blir svårt för honom att anpassa sig till livet i D. Det var smugglaren som gav honom rådet att ljuga att han kommer från landet C. Det kan inte läggas honom till last. Nu har han i alla fall varit på ambassaden, skaffat ett pass och ett även fått ett jobb. Han måste få asyl.

Sverige är en bananmonarki, det har jag också sagt otaliga gånger. Och det blir mer och mer uppenbart för varje dag som går. Riksdagsledamöter vill gå emot av dem själva stiftade lagar och opponerar sig därmed mot sig själva. Migrationsverkets generaldirektör ger vad som på alla sätt ter sig som lagstridiga råd åt en enskild asylsökande (!!!), Polisen förmår inte ta krafttag och se till att de som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd lämnar landet med dess hjälp om de inte gör det frivilligt. Att tillåta en stor koloni illegala (illegal = olaglig) invandrare etablerar sig i samhället, jobbar svart och/eller ägnar sig åt kriminalitet och kräver rättigheter som den allt mindre delen av befolkningen som arbetar vitt genom sina skatter skapat, är helt befängt.

Mest befängt är att riksdagsledamöter och delar av regeringen tramsar med i stället för att slå näven i bordet och säga att lagar ska gälla alla. Punkt. Slut. Det är inte hållbart att ha parallella samhällen där människor tillåts välja att stanna kvar i Sverige och kräva rättigheter trots att rättsprocessen kommit fram till att de ska lämna landet.

© Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.