i Aftonbladet skrev Johanne Hildebrandt i går (den 10 juli) under
rubriken "Arbetarklass – snobbtitel för rika". Det handlar, vad jag
förstår, om vem som har rätt att kalla sig "arbetarklass": en
modeskribent på Expressen vars föräldrar jobbade hårt i tämligen
vanliga yrken eller ett f.d. statsråd, numera ett av de allra högsta
hönsen inom "sosseteten" som har nästan 90.000 kr i månaden i lön. Ha ha
ha!
Vilket urlöjligt resonemang! Folk får väl kalla sig vad de vill och
identifiera sig med vilken klass eller grupp de vill.
Om nu Marita Ulvskog (hon med nära 90.000 kr i månadslön) tycker att hon är
mer arbetarklass än Ebba von Sydow (modeskribenten med de hårt
arbetande föräldrarna), så får hon väl tycka det. Och vice versa. Det
är märkligt att det överhuvudtaget tjafsas så mycket om
"klasstillhörighet" i ett land
som Sverige där ju klassbegreppet helt har ställts på ända de senaste
decennierna. Den verkliga överklassen i fråga om privilegier, höga
inkomster och makt har knappast längre ett "von" eller "af" före
efternamnet utan snarare ett -son, -kvist eller
-skog på slutet.
Johanne Hildebrandt är skärpt och det är alltid intressant och ofta
givande att läsa vad hon skriver. Men i dagens kolumn är det en del jag
inte begriper. Som t.ex. när hon skriver:
"Att klasstillhörighet har något att göra med hur mycket man arbetar är
naturligtvis nonsens, däremot är det en realitet för merparten av
landets befolkning."
Vad menas? Att man mycket väl (som
modejournalisten sa) kan tillhöra arbetarklassen om man har föräldar som är
skeppsmäklare och läkare om de jobbar mycket och sliter hårt? Eller
precis tvärtom?
Sedan skriver JH också, efter att ha nämnt en undersökning om hur människor "klassificerar" sig själva:
"Märkligt då att någon försöker sno åt sig epitetet arbetarklass."
Va? Har någon – i så fall vem? – tagit patent på både ordet
"arbetaklass" och dess innebörd? Det verkar ju lika snurrigt som att
SVT försökte (lyckades de?) förbjuda en ny, tuff tidskrift att kalla
sig "Public Service", som om stora SVT ägde begreppet!
L, en grovarbetare med fem barn, citeras i JH:s kolumn:
"Den som aldrig behövt vända på slantarna kan inte fatta hur det är.
Att tillhöra arbetarklassen handlar om att jobba sönder kroppen
men vara livrädd för att bli sjukskriven eller arbetslös för då
kraschar ekonomin huset måste säljas."
En tanke: Är det inte just tack vare att L och andra
utslitna,
arbetslösa, sjuka och fattiga under många decennier röstat på det
politiska parti som de vilkas efternamn slutar på -son, -kvist och
-skog
sitter med sina enorma löner och sin stora makt över andra människors
liv och tillvaro ? Och tillhör de mest priviligierade (både makt och
pengar) och därmed är den absolut yppersta
överklassen i samhället. Inte är det ju skeppsmäklarna och läkarna som
lever på skattepengar och fattar stora beslut med livsavgörande
betydelse för andra människor.
I övrigt: det vore skönt att snart få slippa både "klassnack" liksom det andra stora snacket:
"invandrarsnacket"? Vem/vilka har nytta av att försöka hålla liv i de
här gamla begreppen? Vilka går omkring i det nya Sverige år 2005 och
tänker på vilken "klass" han/hon tillhör eller om han/hon är
"invandrare" eller inte?
JH påpekar i sin kolumn:
"Sverige består av många världar och klyftorna mellan dem verkar
bara blir större. Allt medan Ebba von Sydow kallar sig arbetarklass,
moderaterna säger sig vara ett arbetarparti och sossarna har fallit i
koma."
Jag håller med till viss del, men tror att ju mer man ägnar sig åt att
sätta etiketter på andra och definiera andra utifrån sina egna
värderingar eller någon politisk agenda, desto mer upplevs klyftorna. Sluta upp med det och låt folk leva sina liv i så stor frihet som möjligt (jag vet, jag vet: alla
har inte samma möjligheter och bla bla bla): fattiga och rika;
gamla och unga: svenskar och invandrade; kvinnor och män. Skriv inte
folk på näsan att "du är fattig", "du är från ett invandrartätt
område", du är kvinna och förtryckt", "du är ditten och du är datten".
Folk kan definiera sig själva om de vill. Och att villkoren aldrig
kommer att bli exakt desamma för alla, det har väl ändå alla begripit
vid det här laget. För om det vore så, då skulle vi alla heta något på
-son, -kvist eller -skog och ha nästan 90.000 kronor i månaden och
arbetsrum i centrala stan. Eller?