Jag fick ett mejl från Lasse, en rikssvensk bloggläsare som numera är bosatt i Finland:
Detta gör mig heligt förbannad. Här i Sveriges största morgontidning kan man läsa en förstående artikel om läraren och hans barnfamilj som åkte till Egypten trots att skolans regler förbjuder den typen av ledighet för skolbarnen. Själv anser han tydligen att regler om elevers ledighet är bra men att de i just hans fall kan upphävas. Jag trodde att journalisten skulle ställa åtminstone en liten kritisk fråga, men alls icke.
Har vi här nått djupet av den svenska folksjälen? Är det typiskt svenskt att sätta upp regler men att sedan följa minsta motståndets lag och bryta mot bestämmelserna när det riskerar att bli konflikter? Ibland blir jag så trött på Sverige och svenskarna
Inte undra på att Sverige havererar och att känslan för vad som är rätt och vad som är fel försvinner hos allt fler, inte minst de yngre generationerna. När inte de vuxna – föräldrar och lärare – bryr sig om regler och skolplikt etc, varför ska då de yngre göra det? Människor tar sig rätten att bryta mot bestämmelser och regler och strunta i sina plikter och sitt ansvar bara för att de ”känner för det”. Och de lär sina barn att göra likadant.
Pappan i familjen – som dessutom själv är lärare !!!! – struntade i att han hade fått nej på en ledighetsbegäran av sonens skola. Han fyllde ju 50 år och fick en resa i present, enligt artikeln i Dagens Nyheter och det var hans mogna beslut att födelsedagen och resan var vktigare än att hans barn följde skolans regler och respekterade skolans nej till ledighet. Vid 50 års ålder vusade visade han sin son att ”nöje går före nytta” och att ”jag fyller ju år” och ”jag vill ju åka” och ”jag struntar i skolans regler”. Så här säger den självcentrerade pappan i artikeln i Dagens Nyheter:
Vi visste att vi skulle få avslag eftersom policyn står skriven på skolans hemsida, men vi lämnade ändå in en formell ansökan så att skolan skulle få veta att vi åkte.
Från hederliga, laglydiga, ärliga och hårt arbetande invånare i Folkhemmet har svenskarna på bara några decennier gått till oansvariga, självcentrerade och egoistiska, norm- och morallösa individer som lär sina barn att man ju kan låtsas bry sig om reglerna lite grann, fastän man hela tiden vet att man inte kommer att efterleva dem.
Den här pappan, tillika läraren, är inget föredöme och det är synd om hans barn och elever och i förlängningen Svetige. Han säger nämligen så här också:
En vecka kan man vara borta utan att det egentligen har någon betydelse. Som lärare upplever jag inte att det blir mer arbete om elever är borta. Det är ju arbete som jag slipper göra vid ett annat tillfälle.
Läs ovanstående tre meningar en gång till. Noga. Och begrunda vad en svensk pappa och lärare egentligen säger.
Bananmonarkin Sverige fjärmar sig från andra s.k. civiliserade länder. Mina texter på den här bloggen om att Sverige havererar besannas allt mer, dag för dag. Arma Sverige, arma svenskar. Främst: arma uppväxande släkte!