Hur oerhört trist och tråkigt det än kan låta – och det blir genast svårare när ”fallet” får ansikte och kropp – så ger Sveriges utlänningslag inte rätt till ”asyl” eller ”skydd” åt personer som själva – eller vilkas barn – är sjuka, eller till personer vilkas makar har misshandlat dem. Faktum är alltså att sådana skäl helt enkelt inte ger rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Vore kriterierna så lågt ställda för att beviljas uppehållstillstånd med försörjning och sjukvård i Sverige, då kan var och en inse att de höga skatter folket redan betalar inte skulle räcka till. Inte heller skulle den kapacitet, dvs landets läkare, sjuksköterskor, sjukhus etc liksom skolor, bostäder och annat, vara tillräcklig. Det är krass verklighet, inga ”åsikter”.
Det är svårt att förstå att svenska reportrar fortfarande inte, efter mer än 20 års intensiv asyl- och annan invandring till Sverige, har kunnat lära sig utlänningslagen och tagit del av rättsfall på området, utan fortsätter att författa rubriker som:
Kvinna med svårt sjuk son riskerar att utvisas
1) Kvinnan med den svårt sjuke sonen ”riskerar” inte att utvisas, hon ska utvisas.
Det är helt fel att tala om ”riskerar” när beslutet redan är fattat; då handlar det ju de facto just om att hon ska utvisas!
2) Vecire Karaca kom från Turkiet till Sverige för ett år sen. Hon flydde från sin man, som hon säger misshandlade både henne och deras barn psykiskt och fysiskt.
Turkiska (och andra) medborgare kan inte asylinvandra till Sverige för att en anhörig misshandlar dem. Misshandel ska hanteras i hemlandet enligt det landets lagar. Att man har blivit misshandlad av en nära anhörig finns sålunda inte som kriterium för ”asyl” i Sverige.
3) Dottern Alara är 4 år, och sonen Berk är 11. Berk har diagnosen Duchennes muskeldystrofi, en ovanlig och obotlig muskelsjukdom.
Turkiska (och andra) medborgare kan inte asylinvandra till Sverige för att deras barn är sjuka, det skulle ställa orimliga krav på såväl skattebetalarna som sjukvården om utländska medborgare kunde ange barns svåra sjukdomar som asylskäl. Den möjligheten finns heller inte stadgad i lagen.
Varför rapporterar svenska medier på detta sätt? Vem eller vilka gagnar det? Eller är det så illa att de helt enkelt inte förmår ta del av vilka regler som gäller för asyl och skydd i Sverige? Kan man vara reporter på stora (eller ens små…) medier om man inte förmår rapportera korrekt till allmänheten om ett av de viktigare områdena i det svenska samhället idag: asylinvandringen?
Varför lär sig inte svenska journalister att det inte räcker med att rapportera med hjärtat utan att hjärnan också måste vara med? Att det ofta kan vara fråga om fattiga människor som inte har råd med behandling och mediciner åt sig själva eller sina barn i sina hemländer är ofta hjärtskärande och mycket sorgligt. Ändå går det inte för ett litet land som Sverige att
1) strunta i sina egna lagar och bevilja uppehållstillstånd
2) enbart tänka med hjärtat
De enda fall där sjukdom enligt lag kan vara en sådan omständighet att uppehållstillstånd beviljas är i fall där det handlar om liv och död och ingen vård finns att tillgå i hemlandet, ens för pengar. Som fallet med den cancersjuka palestinska kvinnan som jag agerade för, som omöjligt – ens för pengar – kunde få nödvändig vård i Gaza. Läs texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! och övriga texter som länkas till i inlägget.
Kort citat ur inlägget:
Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd.