Apropå blåögdhet, mesighet etc:
Jag minns när prästen Håkan Sandvik och jag våren 2007 försökte få ansvariga i regeringskansliet att intressera sig för hur ca 750 av ca 1 700 asylsökande från norra Irak reste hem medan de väntade på att deras ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd i Sverige skulle beviljas. Detta enligt uppgift från både miggor och polis.
Jag skrev om det på Medborgarnas flyktingombudsmans sajt (tyvärr borta från nätet nu) och berättade då att en del av responsen från en av de personer vi träffade var synnerligen lam för att inte säga korkad. För på vår fråga om huruvida det verkligen var tänkt att man skulle kunna söka och få asyl och skydd i Sverige gentemot sitt hemland men samtidigt sitta i månader i det hemland man anger att man inte kan återvända till och vänta på besked, svarade den ene mannen:
Ja, men kanske att någon nära släkting har fått hjärtinfarkt eller någon annan allvarlig sjukdom och de måste resa hem därför.
750 sjuka morsor i ett land man svurit på att man inte kan återvända till! Då tackade Håkan Sandvik och jag för oss och gick därifrån hastigt. Innan vi fick hjärtinfarkt själva.