Jag minns när nyheten kom om det fruktansvärda som hände i Halabja i mars 1988. Hur ofattbart, ohyggligt och nästintill otroligt det var när vi häruppe i det så trygga Norden fick höra vad som hänt oskyldiga människor, bland dem massor av kvinnor och barn, i Halabja i Irak. Vi kunde nästan inte ta det till oss. Det var för otfattbart, för groteskt, helt enkelt. Men det var sant; det ofattbart grymma hade verkligen hänt. Att 5.000 människor, som inte gjort annat än råkat födas till kurder, utsattes för dödande gasattacker under Saddam Husseins grymma styre i Irak. Hur kunde det (och kan) finnas sådan ondska?
Den 16 mars, på 20-årsdagen av massakern, hölls minnesceremonier runt om i världen.