Den 2 januari gjorde jag årets första besök hos krigsveteranen Veikko Virtanen på det fantastiskt fina äldreboendet Suomikoti (Finlandshemmet). Som vanligt var han på gott humör och skojade och skrattade och smågnabbades med sonen Pentti.
Efter maten – porterstek med ärter, potatis och vinbärsgelé och kanelpäron med vaniljsås – tog vi en promenad i korridoren. ”Det är inte så bra att hasa fram”, sa jag. ”Det är bättre att lyfta fötterna ordentligt”. Veikko höll med och så marscherade vi upp och ner i korridoren sjungande Björneborgarnas marsch. Och det gick som en dans, Veikko lyfte ordentligt på fötterna och blev riktigt upplivad!
Det är alltid roligt att besöka honom, denne pigge och glade 90-åring! Och sonen Penttis och hans smågnabbande med en mycket kärleksfull och varm underton är alltid roligt att följa. Veikko var, som vanligt sedan han kom till Suomikoti i juli 2010, oerhört glad och nöjd med livet och sa att han mår som en prins.
Lär mer och se fler bilder här, på den blogg vi skapade för Veikko i maj 2010: En sista kamp.