Som läsarna av denna blogg vet, har jag blandat asylsökandes berättelser med berättelser från miggor (se under Asyl&Migration i vänsterspalten) i många år. Ingen migga har dock någonsin vågat/velat framträda under eget namn utom Birgitta Elfström. Alla andra har berättat under eget namn till mig, men anonymt på bloggen, eftersom de – samtliga – sagt att det dels skadar deras möjligheter att avancera inom verket om de talar öppet om missförhållanden, dels att ingen ändå lyssnar på dem. Rädslan är stor för repressalier, utfrysning och stopp för en karriär inom verket. Jag har lagt ut en bråkdel av de berättelser jag fått ta del av under årens lopp. Avidentierat, så att ingen ska kunna kännas igen.

Nedanstående inlägg kommer från en migga som har försökt göra sig hörd men blivit avfärdad med att ingen har bett honom komma med en utredning, och som nu tröttnat. Han skrev också en debattartikel för 2,5 år sedan, men skickade den aldrig – läs nedan.

Jag upplåter utrymme och en kanal för honom att berätta om sina erfarenheter och förslag inifrån Migrationsverket eftersom ingen inom verket brytt sig om att lyssna på honom och så gott som inga medier tar upp miggornas berättelser utan endast asylsökandes, vilket resulterar i en viss obalans. Alla miggor som hört av sig till mig säger samma sak: ”Ingen lyssnar på oss och det är så lågt i tak att man får ta sig fram hukande”. (OBS! Nöjda miggor, som säkert också finns någonstans, har inte hört av sig…)

Min skrivelse till Migrationsverket är av två skäl fortfarande i allra högsta grad aktuell. Domstolarna kritiserar med allt tätare intervall verkets utredningar. Verket står inför en ny omorganisation och måste då göra motsvarande överväganden som gjordes 2005/06.

Jag skrev både en längre och en något kortare version. Den längre är den som jag skickde till förra GD. Den resulterade bara i det muntliga svaret att detta var inget som ledningen beställt. Den kortare var min avsikt att skicka till några tidningar, men detta blev inte av.

Detta var möjligtvis av ren självbevarelsedrift som jag inte gick till pressen i januari 2006. Sedan mitten av 1990-talet har mina ansträngningar att lämna synpunkter kring verkets organisation mestadels medfört att jag inte kommit i fråga vid tillsättningar av de tjänster jag sökt.

Just i början av 2006 såg jag en liten ljusning i min arbetssituation, men ljuset släcktes helt av arbetsgivaren under våren och sommaren 2008. Då jag numera anser mig helt pantad hos ledningen och sannolikt aldrig kommer att komma på fråga för de tjänster jag söker, finns inte längre den spärr som fanns kring årsskiftet 2005/06.

Alltså, det står dig fritt att publicera skrivelsen på din blogg.

Lars Weinhagen

Här är några smakprov ur Lars Weinhagens långa text, som jag länkar till i sin helhet längre ner:

Vissa liknar Migrationsverket vid en särskoleklass med uttalat ytterst särskilda behov. Andra menar att det kan liknas vid ett måndagsexemplar av en Lego-byggsats med byggbitar som inte riktigt passar samman till den modell som beskrivs på kartongen. Återigen andra anser verket likna ett pussel där ett stort antal bitar saknas.
—
Nästan aldrig tillåts man lämna ifrån sig ett arbete där känslan är att nu är allt gjort som enligt gällande direktiv skall göras. Hade handläggarna haft lite mer tid över till sina utredningar kring identitetsfrågor, resvägar och språkanalyser mm samt hade organisationen varit klart inriktad mot att klara avslagsärenden skall ha beslut omgående, skulle stora tidsvinster göras genom hela mottagningssystemet och även i återvändandearbetet. För att nå dithän måste varje ärende få den tid som behövs för en rättssäker handläggning.
—
Fler handläggare skulle ge utrymmer för intensivare arbete med den oerhört viktiga frågan angående identitetsfastställelse. Detta arbete är A och O för både en korrekt bedömning av asylansökan men framförallt för avslutningen av ansökan, oavsett om detta skall ske som verkställighet av ett avvisningsbeslut eller ligga till grund för framtiden i Sverige för den som beviljas uppehållstillstånd. Både handläggarnas egna kunskaper och erfarenheter av tidigare avgöranden måste ligga till grund för vilka frågor som ställs i identitetsutredningar och vilka ifrågasättanden av lämnade uppgifter som skall göras. Samtidigt måste även kvaliteten höjas avseende utredning av resvägar och eventuellt innehav av Schengen-visum.
—
Varför tillåter Migrationsverket boende som inte söker asyl att inkvarteras på transitenheterna, framför allt i Malmö? Är det riktigt att låta okända utlänningar sova en natt på verkets bekostnad för att sedan äta frukost och dra vidare utan att återlämna sitt sampack eller lämna in sin asylansökan? Dessa personer utgör ett stort bekymmer för personalen i boendet. Vi vet ingenting om vem personerna är eller hur många gånger de utnyttjar den gästfrihet som verket felaktigt står för. I stället för att betala ett hotellrum på stan får de gratis boende och frukost av oss.
—
Frågan är om jag på något sätt varit otydlig. Arbetskamrater jag talat med har ingen svårighet att fatta budskapet men cheferna tycks inte intresserade.

Läs texten i Word-format här. Den andra texten som aldrig besvarades utom med orden: ”Det är inget som ledningen har beställt” och som är mer utförlig än den här bifogade texten, finns hos Migrationsverket. Den nuvarande generaldirektören kan förstås ta fram och läsa den om han vill. Den har nummer NRK-29-2005-211031.

© Merit Wager