En migga larmar från den kollapsade Humanitära Stormaktens asylbakgård:
Jag vill berätta för dig att jag en kväll nyligen besökte ett av verkets transitboenden.
Synen där var hemsk.
Människorna trängdes. Män, kvinnor och barn låg på golven medan andra fick kliva över dem för att ta sig förbi. Människor låg bredvid varandra tätt sammanpackade. Barn grät av trötthet och hunger. Ibland låg barnen helt ensamma, utan sina nära. Allt detta i en outhärdlig stank.
Det var hjärtskärande att se denna misär! Jag skulle vilja fotografera dessa asylsökande och visa det för dig. En bild säger ju mer än tusen ord. Jag kan inte göra det, men jag hoppas därför att någon av de journalister som läser din blogg snarast åker till dessa transitboenden och redogör för hur det ser ut och vad som sker på dem.
För det man ser där, saknar all mänsklig värdighet.
Det är likaså ett resultat av våra styrande politikers utopiska löften om att dessa människor ska få ett bättre liv i Sverige. Efter vad jag har sett är jag helt övertygad om att dessa personer har kommit förgäves till vårt land. Det bästa för dem skulle nog att vara de stannade kvar i sina hemländer eller åtminstone i deras närområden.
Kommentar: Tack, bästa migga! Tack alla miggor som under så många år orkat – och fortfarande orkar – rapportera om verkligheten som så många andra struntar i.
Journalister, ni som läser min blogg och som sällan låtsas om att ni gör det och ännu mer sällan tar till er det som miggorna berättar: Gör ett undantag! Ta till er vad den här miggan berättar och gör det vederbörande ber er att göra!
Jag vet också att många som hjälper asylsökande på olika sätt, bland annat människor som själva har kommit hit som asylsökande, läser bloggen. Och att den läses i alla de stora asylländerna. Eftersom Sveriges regering vägrar informera som till exempel Finlands regering gör, så hoppas jag att det som den här miggan berättar också förs vidare av ”hjälparna” till människor som tror att de har en framtid i Sverige.