Den 23 juli refererade och kommenterade jag en dom som den 8 juli i år meddelades i förvaltningsrätten i Umeå, i min text Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå. Folkbladet följde upp med en ledare med rubriken Systemskifte för migration, den 28 juli, i Svenska Dagbladet togs fallet upp den 29 juli i ledartexten Var går välfärdens gräns? Läs gärna dessa texter innan ni läser nedanstående.
Nu har en ny dom i ett snarlikt fall meddelats, denna gång i en annan förvaltningsrätt, nämligen den i Göteborg.
.
En kvinna från Makedonien och hennes barn har ansökt om uppehållstillstånd och åberopat asylskäl. Migrationsverket har avslagit ansökan och familjen ska utvisas från Sverige. I september 2013 överlämnades ärendet till gränspolisen för verkställighet, men kvinnan och barnen har hållit sig kvar och gömt sig i Sverige och utvisningen har därför inte kunnat genomföras.
Nu har kvinnan ansökt om ekonomiskt bistånd till hyra och uppehälle för juni månad 2015. Socialnämnden avslog ansökan eftersom familjen inte har tillstånd att vistas i Sverige och dessutom har tackat nej till hjälp med biljetter för att den ska kunna återvända till Makedonien, där den har sin hemvist. Kvinnan överklagade socialnämndens beslut i förvaltningsrätten i Göteborg.
Kvinnan yrkar nu att hon ändå ska beviljas det sökta ekonomiska biståndet och framhåller (vilket ju redan prövats av Migrationsverket med resultatet att hon inte befanns ha rätt att få uppehållstillstånd i Sverige) att hon är hotad av släkten och att hon inte har någon bostad i hemlandet. Hon säger att hon därför valde att stanna kvar illegalt. Nu har familjen ingenstans att bo i Sverige och behöver hjälp. Men förvaltningsrätten i Göteborg, till skillnad från förvaltningsrätten i Umeå i det tidigare beskrivna fallet, går på socialnämndens linje:
Förvaltningsrätten resonerar bland annat så här:
Kvinnan har själv uppgett att hon och hennes familj vistas illegalt i Sverige och att de inte avser att medverka till att utvisningsbeslutet ska kunna verkställas. Detta medför inte att hon är berättigad till bistånd med stöd av LM, se 12 § samma lag. Frågan blir då om detta får till följs att hon kan komma att bli berättigad till bistånd med stöd av SoL i enlighet med principen om kommunens yttersta ansvar.
Och vidare:
Förvaltningsrätten i Göteborg avslutar sin dom:
Sammantaget medför detta enligt förvaltningsrättens bedömning att en asylsökande inte är berättigad till bistånd enligt SoL för sådana kostnader som kan täckas av LMA samt att detta gäller även för det fall att den asylsökande inte är berättigad till bistånd med stöd av LMA på grund av att han eller hon vistas illegalt i Sverige och underlåter att medverka till att ett lagakraftvunnet utvisningsbelsut kan verkställas.
Helt rätt. Bara en sak: förvaltningsrätten uttrycker sig oklart i sista stycket. Kvinnan och barnen i detta fall är inte asylsökande, de är personer som vistas illegalt i Sverige. De har varit asylsökande, fått avslag, gömt sig och meddelat att de inte tänker följa beslutet och inte frivilligt lämna landet. De är således inte längre asylsökande utan antingen ”före detta asylsökande” eller ”personer som illegalt vistas i Sverige”. Detta borde ha framgått klarare i sista stycket. I övrigt ter sig domen helt korrekt.
Några reflektioner:
• Om två förvaltningsrätter i samma land avkunnar så olika domar i så snarlika fall, hur är det då ställt med rättssäkerheten? Vilken dom ska gälla?
• Finns det ett dataregister där förvaltningsrätterna kan söka och läsa andra domar i liknande fall?
• Varför avvisas inte personer ur landet som fått avslag på sina asylansökningar? 6454 personer som fått beslut om utvisning har avvikit. Bara till och med juli i år…
• Är inte Makedonien ett så kallat säkert land och en asylansökan från en person därifrån därmed uppenbart ogrundad? Varför görs i så fall överhuvudtaget asylprövningar gällande personer från ett sådant land?