Aftonbladet skrev i går under just rubriken Det var inte jag om det så vanliga svenska ifrånsigskyllandet. Bland annat citerades teologie doktor Ann Heberlein som sa samma sak som jag har sagt de senaste 20 åren: ”Varenda människa tycks vara kränkt idag. Vi talar mer om våra rättigheter än funderar över våra skyldigheter. Väldigt mycket är någon annnans fel”
Helt i linje med det mycket typiskt svenska, konflikträdda och fega beteendet så agerar anställda inte utan låter en människa ligga och dö långsamt i en cell i stället för att kalla på ambulans (läs här) eller när de låter en man som nyss hängt sig på häktet hänga kvar (!!!), låser dören till den toalett där han hänger – tror de att han ska rymma? – och först därefter tillkallar ambulans (läs här och här).
Och vad säger facket? Förmodligen att det är ”kränkande” för deras medlemmar att kritiseras och att dessa nu (också typiskt svenskt när man får kritik) ”mår dåligt” och att de ”tvingats sjukskriva sig” (ytterligare en svensk väg bort från obehagligheter). Och sedan blir det tyst och två människor (och säkert många fler) är döda men ingen bär någon skuld för det. I varje fall ingen svensk och i varje fall ingen fackligt ansluten…