Samma migga som skrev  i inlägget En migga: ”Det var inte så att ”Lean” tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.” följer här upp sin text:

profileI stället för lean har vi nu DLO – Den Lärande Organisationen!

Lean-coacherna har bytts ut till DLO- folk. Jag har inget emot att vi ska ”lära oss”, men jag är skeptisk till vad DLO kan ge oss.

Hittills har  jag varit med på rollspel som inte gett mig några nya insikter. Jag har varit tvungen att titta på klipp från amerikansk film för att sedan få frågor om den. Syftet var att jag skulle förstå hur minnet fungerar.

Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.

Naturligtvis ska vi behandla alla människor med respekt men när en människa söker asyl så kan det inte vara min uppgift som utredare att lirka ur honom varför han eller hon gör det! Det måste den sökande själv veta och berätta det för mig, som representerar svenska staten.

Kommentar: Vad ska man säga? Att miggor med hög utbildning och lång erfarenhet som handläggare och beslutsfattare – som den här miggan – ska gå från det ena löjliga bilfabrikssystemet till ett annat löjligt ”lekprojekt” är huvudlöst. Vad kostar inte allt detta? Och hur mycket tid går bort från handläggeriet och beslutsfatteriet när miggor ska spela rollspel, titta på film och gå igenom låtsasutredningar?

Dårfinkerierna på den här myndigheten tar aldrig slut. Själv har jag för länge sedan slutat hoppas på vett och sans, rättssäkerhet och lagefterlevnad på Migrationsverket. Jag bara förmedlar vad som berättas inifrån den här statliga, skattefinansierade myndigheten – den dyraste av alla myndigheter i Sverige?

© denna blogg.