En migga kommenterar en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet, som florerar i sociala medier (läs inlägget Om en historia som sprids via Facebook först):
Alltså, den här historien om pojken från Algeriet, som är född i Sverige!
Jag fick migrän redan efter att jag hade läst halvvägs i Malin Hedbloms FB- status. Men då jobbar jag ju också på ”Migränverket”, vilket är vad grupper som anser att ingen ska få asyl i Sverige kallar oss. De hatar oss för för att vi beviljar asyl, andra hatar oss för att vi inte beviljar asyl hela tiden och i alla ärenden.
Aldrig gör vi rätt, vi på Migrationsverket, vilket tydligt framgår av Malin Hedbloms status. Det är enligt henne inte OK att prata med en liten kille om fritidsintressen för att få honom slappna av. Det är enligt henne inte OK att skaffa en neutral tolk. Det är enligt henne inte OK att säga till Malin Hedblom att hon inte ska berätta det som pojkens mamma ”glömt”.
Vad skulle Malin, som ombud eller vän, kunna berätta om mammans liv i Algeriet? Hur skulle hon kunna berätta det som mamman inte ens själv minns? Bodde Malin Hedblom med familjen i Algeriet?
En annan sak som jag reagerade på var att pojken skulle vara statslös eftersom han var född i Sverige och familjen är ”gömd” här!
Ett barn som föds utanför sitt hemland blir inte statslöst bara på grund av att hans föräldrar vägrar visa upp sina identitetshandlingar och vägrar kontakta ambassaden inför ett utvisningsbeslut.
Statslöshet är ett vedertaget begrepp inom folkrätten och det handlar om personer vilkas länder upphört att existera eller om att personer fråntagits sina medborgarskap. När det gäller det första så kan jag inte komma på någon annan grupp än palestinier. När det gäller det andra så har det funnits chilenare som fråntogs sina medborgarskap 1973 i och med kuppen och vilkas barn då föddes som statslösa, exempelvis i Sverige. Men dessa chilenare fick så småningom svenskt medborgarskap och när diktaturen avskaffades i Chile fick de även medborgarskap i Chile. Det finns också feylikurder från Irak som Saddam fråntog deras medborgarskap och som är statslösa.
Men den här pojken är inte statslös bara för att hans mamma och Malin Hedblom tycker att han är det! Jag förstår inte vad Malin Hedblom vill säga egentligen – förutom att Migrationsverket är dåligt, därför att anställda på ansökningsenheten hade handskar på sig, vilket de givetvis hade på grund av att de håller på med kemiska medel – och för att de inte lät Malin Hedblom prata, inte köpte att pojken var ”ensamkommande”, vilket han ju på inget sätt var. Och sedan köpte verket inte heller ”statslösheten”. Varför skulle Migrationsverket ha gjort det?
Dessutom berättar hon: ”Zaki ritar en teckning. Handläggaren beundrar Zakis teckning, förstår hon inte att dinosaurien Zaki tecknat är Migrationsverket”. Herre Du min skapare vilken dramatik! Hur skulle Zaki kunna veta någonting om Migrationsverket överhuvudtaget om han är sju år och aldrig har varit hos Migrationsverket förut?
Och inte ett ord om varför den här familjen fortfarande är här, trots att de för fyra år sedan fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom de inte har asylskäl kan de kanske ta fram sina pass och börja jobba, så kanske de kan ”byta spår” och få personnummer som ”alla andra har”. Visst har familjen söta barn, men är det ett skäl till att de ska få PUT utan skäl? Det finns en massa andra ”gömda” människor som inte har barn eller vilkas barn inte är lika gulliga… Alltså, nej…vilket trams!
Kommentar: Ska man agera i asylärenden så räcker det inte med att använda hjärtat. Hjärnan måste vara med, i minst lika hög grad. Annars riskerar man att göra mer skada än nytta för de människor, vilkas fall man så innerligt gärna vill engagera sig i. Och: det går faktiskt att förstå miggornas frustration också, om man bara tänker efter bara lite, lite grann.