Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson har i svar på diverse frågor från en privatperson bland annat skrivit:
Har läst boken (Inte svart eller vitt utan svart och vitt, min anm) och följer vad som skrivs på hennes (=min. Min anm.) blogg. Av det jag läst kan jag säga att mycket är kraftigt vinklat eller direkt felaktigt. Det tycks ha blivit en sanning bara någon säger att man är en ”Migga”.
Migrationsverkets presschef avfärdar således sina egna kunniga och hårt arbetande kollegor trots att han rimligtvis måste inse att de inte sitter i åratal och fabricerar historier! Hur skulle de kunna det? Hur skulle de orka det? Och varför skulle de göra det? Frågor han och andra kanske borde fundera på.
Och varför viftar en högt uppsatt tjänsteman på Migrationsverket bort allt det hans kollegor har berättat under sex långa år genom att säga: ”Det tycks ha blivit en sanning bara någon säger att man är en ”Migga”.” Varför tar han, och andra ansvariga inom verket, inte i stället berättelserna på stort allvar och ser till att alla de missförhållanden som miggorna berättar om åtgärdas? Vore det inte mer korrekt och mer i enlighet med Migrationsverkets uppdrag, än att vifta bort juristers och andra medarbetares hundratals vittnesmål? De är ju ändå människor som – de flesta – arbetat på Migrationsverket i väldigt många år!
Menar Fredrik Bengtsson månne också att Krister Thelin är förd bakom ljuset? Han är domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och skrev förordet till den bok vars innehåll Fredrik Bengtsson lätt föraktfullt kallar ”kraftigt vinklat eller direkt felaktigt”. Tror han att Lars-Gunnar Lundh, jurist och tidigare domare och överdirektör vid Migrationsverket (!), som skrev efterordet, är okunnig och lättlurad?
Just wondering…