I går skrev jag (Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt) om de ogenomtänkta, svagt underbyggda och synnerligen otydligt beskrivna förslag kring invandringen till Sverige, som Centerpartiet uttryckt under sin stämma.
Idag skriver PM Nilsson på tidningen Dagens Industris ledarsida om att det är (rubrik): Obehagligt att stämpla Danielsson.
Ja, självständigt tänkande och någotsånär orädda riksdagsledamöter finns knappt i den svenska riksdagen! Den som vill veta mera om hur det går till (inte bara inom Moderaterna, vittnesmål om låga tak och partipiskor finns från samtliga partier) kan läsa Anne-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet, men också se och höra med egna ögon och öron genom uttalanden, artiklar och framträdanden i riksdagens talarstol (riksdagsdebatter sänds på nätet) och i andra sammanhang. Självständigt och fritt tänkande riksdagsledamöter borde vara regel, inte undantag!
Jag håller helt med i det som står att läsa i DI om Staffan Danielsson, som hans egna partikamrater (enligt honom själv) varit väldigt hårda emot och tämligen oförstående inför hans absoluta rätt att ha egna åsikter och att också föra fram dem! Detta samtidigt som de säger att ”hos oss är det högt i tak”! Han har ju inte ens gått emot sitt parti, vilket givetvis också är tillåtet, man kan ju inte alltid och i alla frågor tycka exakt lika som de tongivande och mest högljudda. Staffan Danielsson har ju ”bara” – och det är oerhört viktigt! – breddat diskussionen, något som alla centerpartister borde välkomna! Slutkläm i artikeln:
”Men detta* får alltså riksdagsledamot Danielsson inte polemisera emot. Det är en odemokratisk inställning som Centern borde göra sig av med.”
* Vad Danielsson, bland mycket annat, inte får polemisera emot, är förslaget (eller tanken, oklart vilket) att folk ska kunna söka asyl på svenska ambassader i världen, ett i praktiken – om man hade tänkt till mer än näslångt – totalt omöjligt och rentav dumt förslag.
Vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige. Enligt grundlagen. Men i praktiken har vi det inte om åsiktspoliser och ”drevare” (jag tänker här också på hur man behandlar Sveriges nya arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson) lyckas tysta dem som använder sig av just denna sin lagliga rätt till att både tänka/tycka och yttra sig fritt.