Jag är trött på allt partipolitiskt tjafsande, alla "stödpartier" och allianser och Fan och hans mormor! Därför lanserar jag mitt förslag: samlingsregering 2006!
Sverige befinner sig i moraliskt och humanitärt förfall. Där rättssäkerhet borde råda härskar i stället kaos. För lågavlönade, gamla och sjuka, enmans- och småföretagare, invandrare och infödda är läget ofta – sammanfattat i ett enda ord – katastrofalt!
Det finns ingen att "hålla i hand när åskan går", det finns ingen och ingenting att förlita sig på. Inte Polisen, inte kyrkan, inte advokaterna eller domarna, inte myndigheterna, inte politikerna och absolut inte regeringen. Människor blir allt mer frustrerade av kontrollsamhället som klämmer åt dem som befinner sig längst ner på samhällsstegen men låter dem som sitter högst upp både slippa ta ansvar och känna skuld för något och tillåter dem att ljuga och luras hur mycket som helst utan att de riskerar några kännbara konsekvenser alls.
Politiker i riksdag och regering och höga tjänstemän på regeringskansliet och departementen "uttalar" sig, de anklagar oppositionen och varandra för än det ena, än det andra. De söker syndabockar och de som är ansvariga på riktigt ljuger och luras och slingrar sig och skor sig på undersåtarnas bekostnad. Trots att det är undersåtarna som bekostar deras leverne där uppe i maktens boningar, fjärran från vanliga människors liv och omständigheter.
Jag vill inte ha en borgerlig regering! Absolut inte! Vad blir det för skillnad om medelmåttor med s.k. borgerliga sympatier (vad är förresten "borgerlig"???) hamnar på minister- och statssekreterarposter och andra höga tjänster inom regering och statsförvaltning? De är lika goda/onda kålsupare som det nuvarande gänget under hans Högförnämliga Pösighet af Katrineholm, de är ju uppvuxna och skolade i socialdemokraternas falska och egoistiska system. Men jag vill inte ha en vänsterregering heller!
Jag vill enbart ha intelligenta, kunniga, kompetenta, empatiska, tydliga, raka, modiga människor med integritet i Sveriges regering. Sådana finns. Och de får ha vilka politiska schatteringar som helst eller vara totalt opolitiska. Jag vill bara ha den bästa tänkbara regering som går att uppbringa.
Jag kan tänka mig en justitieminister typ Johan Hirschfeldt, som jag inte har en aning om vad han har för ev politisk färg (och inte bryr mig heller). Justitieministern måste vara en omutlig, klok och kunnig person så advokaten Sten De Geer är ytterligare en kandidat till den posten. Kanske en migrationsminister typ Ulla Hoffmann (v) eller Gustav Fridoln (mp), fast han ska ju lämna riksdagen. En familjeminister kan på rak arm jag inte komma på just nu, men det ska vara någon som vågar stå emot flummiga idéer som är pk för dagen. En socialminister som vågar agera och som inte ständigt sätter upp fingret i luften, typ Maud Olofsson(c). Eller Tove Lifvendahl (m). Fredrick Federley (c) kanske kunde bli skatteminister, hans motto "Från och med nu ska du tjäna på att arbeta" är ett tydligt och rakt besked. Någon statsministerkandidat kan jag inte på rak arm nämna, men det måste väl finnas någon människa som är kompetent och värd att respektera? Kanske Inga-Britt Ahlenius, kanske någon annan. Regeringskansliet ska bantas med hälften. det behövs inte så mpnga som vimsar omkring och hittar på "hyss", som t.ex. mannen som lurade Orback och Sahlin med sina påhittade jämställdhetsprojekt! Det ska inte finnas tiid till flummeri; arbetar man i rikets tjänst och avlönas av medborgarna då ska det inte finnas tid att sitta och pula med egna mer eller mindre korkade projekt. De som får förmånen att arbeta nära regeringen ska vara människor med samma typ av egenskaper som statsråden och de ska förstå att de har viktiga poster och inte ska sitta och flumma och ljuga om vem som ringde vem och vara otrevliga och översittaraktiga mot "pöbeln".
Sverige kan gott ta och snegla lite österut mot Finland där samlingsregeringar (och även enmanspartier) har varit självklarheter i decennier. Det är dags att Sverige vidgar vyerna och försöker hitta ett nytt system som kan fungera så att vi får en regering som är stabil och kan regera. Det allra viktigaste ska inte vara att prompt sitta kvar vid makten, vilket det verkar vara för den nuvarande statsministern. Hans spontana och innersta reaktion när det stod klart efter förra valet att vänsterblocket hade vunnit, var ju att det var tur för då får han ju sitt kvar vid makten…
Sverige borde, innan det är definitivt för sent skaffa sig en kompetent och inte i varje ögonblick absolut pk regering – en regering där varje person som ingår i den och som jobbar kring den har en stark integritet, tydlig inre moralisk kompass, ett starkt engagemang samt en genuin vilja och förmåga att göra ett bra jobb för landets och folkets bästa, inte bara för sig själv och sitt parti.
Alltså: SAMLINGSREGERING 2006!