I en ledare i Hela Gotland – Korruption inom asylmottagningen – den 30 januari skriver Mathias Bred bland annat:
Merit Wager gav förra året ut en bok med titeln ”Inte svart eller vitt, utan svart och vitt” (Mummelförlag 2012). I boken samlas brev som så kallade ”miggor”, anställda vid migrationsverket, har skrivit för att berätta om hur det ser ut innanför väggarna. Det är ingen munter läsning.
Boken sammanfattas i förordet som är skrivet av Krister Thelin, domare i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Thelin skriver att ”noggrannhet och kontroll får vika för en strävan efter högre ärendegenomströmning”, och att ”uppdiktade eller annars falska berättelser bestämmer utgången i tillståndsärenden”. ”Utlänningslagens villkor för uppehållstillstånd nonchaleras”.
Ärendehanteringen sköts på ett sätt som i praktiken betyder att man måste ljuga för att få uppehållstillstånd. Ljugandet har blivit standard och tjänstemännen ser genom fingrarna med det. Ett välkänt exempel är de så kallade flyktingbarnen. När myndigheterna i Norge och Finland började ifrågasätta deras berättelser kunde man konstatera att de i majoriteten av fallen varken var barn eller hade flyktingstatus.
Miggornas berättelser pekar mot att situationen är likadan i Sverige.
Sett mot bakgrunden av fusk och bedrägerier är steget till handel med uppehållstillstånd inte långt.
Här kan boken köpas som Krister Thelin skrivit förordet (och förre överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, skrivit efterordet) som e-bok eller pappersbok.