Läs först inlägget Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, innan inslaget sänts.
I Studio Ett presenterades inlägget bland annat med orden:
Är kvinnor som klär sig i heltäckande slöja och män som odlar långt skägg tecken på islamism?
Inslaget var ett knappt halvhjärtat försök att ta upp en fråga som allvarligt oroar många (även Säpo). Men det var inte i närheten av det som många har väntat på länge: att medierna kunnigt, allsidigt och sanningsenligt ska belysa viktiga samhälls- och framtidsfrågor som rör asylinvandringen, mottagandet av de asylsökande och asylprocessen. Samt integrationen av dem som får uppehållstillstånd i Sverige.
Studio Etts programledare hade för liten kunskap på området (som är svårt, det medges), men främst för liten vilja att verkligen lyssna på och försöka förstå Gun Holmertz, både vad hon skrivit och vad hon sa i radio, det var uppenbart. En intresserad och engagerad journalist hade varit glad över att ha en icke-medietränad, s.k. vanlig människa med viktiga saker att säga som gäst, vilket inte sker så ofta. En gäst med förstahandsuppgifter om en allvarlig och skrämmande, rentav hotfull förändring i de lokaler där en somalisk barn- och kulturförening enligt kontraktet ska verka. Gun Holmertz berättade att lokalen blivit en mansdominerad, ibland skrämmande plats där bönemattor rullas ut i korridorer av skäggiga män med traditionell muslimsk klädsel (som kan vara tecken på att man vill visa sin fromhet, men lika väl på radikalism) och där böneutrop ljuder i gemensamma utrymmen och tv på arabiska står på hela dagarna. Här var en människa som jobbat i lokalerna i 15 år och kunde berätta att någon verksamhet för barn och unga inte bedrivs i lokalen, vilket den är avsedd för. Men det verkade inte heller intressera programledaren.
Det fanns inget intresse hos programledarna att ens undra över vad man vet – och vad Säpo vet – om vilken typ av verksamhet som faktiskt pågår och planeras i de slutna rummen, efter att bönerna förrättats i de utrymmen som är gemensamma för flera verksamheter. Utan de barn och kvinnor som skulle få glädje och nytta av den kulturförening, Afrikas horn, som kommunen lämnat bidrag till.
Att Gun Holmertz mordhotats, lämnade programledaren tämligen oberörd, det tycktes inte enligt henne vara så mycket att uppröras över. När Gun Holmertz berättade om att hon mordhotats av en somalier i två vittnens närvaro som svar på frågan/påståendet från programledaren om att hon fått viss kritik och visst mothugg efter sin artikel i GP, tyckte programledaren att: ”Ja, det kan man ju också kalla för lite mothugg, om man säger så”. Mordhot = mothugg, enligt Public Service.
Kanske kommer reportrarna och programledarna hos SR P1 i Public Service att vara mer upprörda när/om männen, som tagit över barn- och kulturföreningen, anmäler till DO eller JO att de är diskriminerade och kränkta av Gun Holmertz. Inte alls omöjligt, känns det som, efter att ha lyssnat på inslaget i Studio Ett.
Men: ta absolut inte det som jag skriver här som absoluta sanningar, utan läs Gun Holmertzs och andras artiklar, lyssna på inslaget i SR P1 och – viktigast! – forma egna åsikter: Överdriven rädsla eller befogad varning?