En socialsekreterare, del 2:
Undrar just om folket (och politikerna och journalisterna) vet att det förekommer specialimport av totalförlamade stackare som utan tjafs, direkt efter ankomsten, klassas som kategori 1 enligt LSS (lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade)?
Importörerna kan därefter anställa sig själva som personliga assistenter (25.000-30.000 spänn i månaden) utan att göra ett smack, eftersom den importerade får sitta för sig själv i en rullstol i ett hörn och skita ner sig tills knappt öronen sticker fram.
Personen tas alltså till Sverige på anknytningsbasis, vilket innebär att uppehållstillståndet finns inklistrat i passet redan före inresan. Efter ankomsten tar man vederbörande till Skatteverket och skriver in henne eller honom i Sverige, varefter personen efter några dagar får sitt personnummer. Därefter är det dags att skriva in sig i Försäkringskassan och sedan uppsöka närmaste vårdcentral för en första kontakt med den svenska sjukvården där man inte kan göra annat än att konstatera att personen är a) totalt funktionshindrad och b) i behov av 24/7-omhändertagande avseende personlig hygien, m.m. Därmed blir det så småningom ett LSS-ärende där vederbörande själv får avgöra vilka som ska bli hans eller hennes personliga assistenter.
Försäkringskassan utbetalar en klumpsumma om cirka 250 kr/timmen för beviljad tid, vilket kan innebära årliga miljonbelopp eftersom den funktionshindrade kan behöva anställa 15-20 personer för att täcka veckans alla timmar, sjukdomar, semestrar, etc.
LSS introducerades för 20 år sedan. Systemet var då kostnadsberäknat till 3 miljarder/år. I dag kostar den sammanlagt cirka 30 miljarder… Under senare år har ett stort antal grova bedrägerier avslöjats (googla exempelvis på ”kaninmannen”), och polisen (i Halmstad om jag minns rätt) uttalade i pressen för något eller några år sedan att de bedömde att cirka 1/3 av allt LSS-bistånd var bedrägligt.
En person jag känner till var dels livrädd för att berätta om hur han/hon behandlades eftersom han/hon var rädd för att bli återsänd till hemlandet. Samtidigt blev personen så illa behandlad att han/hon inte stod ut längre. Ett riktigt dilemma. Sekretess och etik förhindrar mig från att ge fler detaljer än så. Ärendet blir därmed oidentifierbart, men kan användas för att i allmänna ordalag illustrera ett gravt missförhållande.
Den svenska migrationspolitiken innebär en naivitet av aldrig tidigare skådat slag. Den innebär vidare att 94-åriga mormödrar ska avvisas till ett ovisst öde i Ukraina samtidigt som vi låter förhärdade kriminella stanna oavsett vad de ställer till med.
Framtidens historiker lär få en del att fundera över.
Jag får ibland kortvariga anfall av ”jag-ska-fan-i-mig-försöka-ändra-på-det-här”. I samband med ett sådant engagerade jag mig partipolitiskt i någon utsträckning (vilket kostade x antal så kallade vänner), men för det mesta har jag resignerat och tänker att historien får ha sin gång. I vilket fall bor jag i Sverige bara på halvtid, och vill det sig riktigt illa kan jag således betrakta de rykande ruinerna på bekvämt och säkert avstånd.
Kommentar/reflektion: Det är svårt att tro att det är så här svenska folket vill ha det. Jag känner inte till något annat folk än svenskarna, som skulle acceptera utbredda bedrägerierna på asyl- och migrationsområdet och stor respektlöshet för svenska lagar, beslut och domar. Inget enda folk i hela världen! Men i Sverige vill folket tydligen betala bland världens högsta skatter för att bekosta identitetslösa människors bedrägerier som kostar miljarder och åter miljarder. Hur kan ett folk vara så aningslöst och oengagerat? Och hur kan ett folk acceptera så icke-ansvarstagande myndighetspersoner, riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar?
Dessutom (och det är viktigt!): Galenskaperna drabbar de asylsökande hårt som inte ljuger, som inte bedrar, som inte förfalskar, som inte utnyttjar, som inte struntar i landets lagar och som har asyl- eller skyddsskäl och får stanna i Sverige på grund av dem! De blir dragna över samma kam som lurendrejarna och bedragarna och avogheten mot dem, som inget ont gjort, ökar. Och så är jag tämligen övertygad om att större delen av svenska folket inte vill att det ska vara.