En migga skriver, apropå bilder i en dagstidning av påstått minderåriga asylsökande, varav den ena snarare torde vara närmare 30 och den andra minst i 22-årsåldern och ingendera verkar ha den nationalitet de uppgett (jag har sett bilderna men tänker inte länka till artikeln):
Det är väl uppenbart att männen inte är under 18! Måste ha stött på riktiga stolpskott till beslutsfattare som låtit dem passera som barn. Det hade inte hänt på min enhet.
Deras ärenden avgörs på särskilda barnenheter. Jag är inte helt uppdaterad på praxis för ”ensamkommande”, men den är betydligt generösare än för vuxna, vilket är ett av skälen till att de unga männen (och i färre fall kvinnorna) uppger sig vara minderåriga. Man måste ha anhöriga eller någon institution i hemlandet som tar emot minderåriga för att de ska kunna utvisas.
Jag läste i samma veva en text om den gamla kvinnan Ganna också. De här fallen, och andra fall, som medierna rapporterar om är typiska för journalisters sätt att rapportera om asylärenden. De framställer de sökandes påståenden som sanningar. De borde läsa beslut och domar, då kanske de upptäcker att det inte är så självklart att det som påstås är sant.
Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad? Barn bosatta i Sverige med ”vårdbehov” på t ex HVB-hem har nämligen väldigt svårt att få en sådan plats. Jag vet också att de här minderåriga asylsökande – både de som faktiskt var minderåriga när de kom och de som ljög – i många fall får stanna på dessa mycket dyra boenden flera år efter att de blivit vuxna.
Jag vill – apropå detta – slå ett slag för den utredning man gjort av hur Migrationsverket och domstolarna tillämpar den nya utlänningslagen där man bland annat kom fram till att vi är generösare än vad lagstiftaren tänkt sig. Den utredningen verkar medierna inte så intresserad av att belysa…
