Regeringen (justitiedepartementet) har den 15 mars gett i uppdrag till Statskontoret att utvärdera Migrationsverkets handläggning av frågor som avser förordnande av offentligt biträde. Statskontoret ska särskilt överväga om Migrationsverkets rutiner för handläggning av biträdesfrågor, bl.a vad gäller lämplighetsbedömning, är ändamålsenliga. Statskontoret ska lämna de förslag till förändringar av Migrationsverkets handläggning som utvärderingen föranleder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2012.
Några citat av mängder av uttalanden om offentliga biträden i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt:
Citat 1: En asylsökande som inte uppfyller kraven på att söka inifrån landet efter laga kraftvunnet beslut, hänvisas ofta av biträde (och ibland av personal på Migrationsverket) till att lämna in en elektronisk ansökan om arbetstillstånd och uppge att de har en adress i Norge.
———-
Citat 2: Ett av de riktigt dåliga biträdena, vi kan kalla honom A, gjorde en riktig tabbe nyligen. Verket har ju börjat dokumentera biträdenas beteende, inlagor kostnadsräkningar osv för att sålla ut oseriösa biträden.A är de oseriösa biträdenas konung. Hans kostnadsräkningar finns det ingenting att anmärka på men hans inlagor innehåller för det mesta bara två rader. Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning. Hans stackars asylsökande klient började prata om demonstrationer och annat som kan vara relevant för handläggningen av hans ansökan, men ingenting av detta fanns upptaget i A:s inlaga.
Då sa vi till den sökande att så här är det: ”Vi håller utredningen på det underlag som finns i inlagan och om han inte har berättat för sitt biträde om demonstrationerna med mera så kan vi inte prata om dem heller”. ”Men jag har berättat allt för mitt biträde”, säger då den asylsökande. ”Jaha, men eftersom ditt biträde är en känd flyktingadvokat som du själv har begärt som biträde (vi förordnar inte A om inte den sökande uttryckligen begär det. Vi har rätt att göra så på grund av hans misskötsel av ärenden), och om ditt biträde ansett att dina asylskäl inte är värda att skrivas ner i en inlaga så kan vi inte gå emot hans kompetens och omdöme”, säger vi. ”Men hallå”, säger då A, ”det är väl ni på Migrationsverket som ska utreda?” ”Men vad finns här att utreda?” frågar vi. ”Ingenting alls enligt din inlaga.” Varpå A säger till den sökande att de ska träffas igen och då ska han skriva mer…
———-
Citat 3: I tre fall – vilket verkligen inte är många! – har jag lyckats skapa en sådan kontakt med den sökande att han/hon har förstått att hemresa och därav följande uppehållstillstånd på grund av anknytning är ett alternativ att föredra framför ytterligare överklagande. Men de offentliga biträdena (med några få undantag) är inte så pigga på detta eftersom det rör deras levebröd. De får ji mer pengar om besluten överklagas igen…
———-
Citat 4: Genom att under en muntlig utredning ständigt avbryta, vägra lyssna och ignorera den landinformation och praxis som utredaren försöker redogöra för och i stället fälla kommentarer om utredarens inkompetens och migrationsverkets allmänna uselhet, hjälper det offentliga biträdet inte alls sina klienter. I stället gör han dem en otjänst.En asylutredning ska handla om den asylsökande och hans eller hennes asylskäl. Den ska inte vara en maktstrid mellan det offentliga biträdet och verkets asylutredare.
Dessa biträden vinner inga mål i domstolarna vilket inte tycks bekymra dem ett dugg. De får ju betalt och dessutom får de gyllene tillfällen att bygga upp sina svaga egon genom att förolämpa anställda på verket (oftast de kvinnliga) under tiden som den muntliga utredningen pågår. Jag kan svårligen tänka mig att de kommer undan med samma attityd och härskarteknik i domstolen, hemma, på dagis eller i snabbköpet.
Jag hoppas denna gräddfil som öppnats upp för värdelösa jurister och advokater som utan någon som helst kunskap om asylrätten begär mellan 20.000 och 60.000 kronor för sina obefintliga insatser, stängs för gott. Ett av dessa biträden påstod att han inte har en dator på kontoret och att inte vet hur man använder internet vilket gör att han inte kan kommentera landinformationen som verket skickat till honom. Ett annat biträde påstod att han inte kan läsa landinformationen (i Migrationsverkets landinformation Lifos, som är öppen för allmänheten) om den inte är på svenska och krävde att verket ska översätta allt som står där.
Kommentar: Köper man boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt som e-bok så går det att söka i texten och hitta massor av fler exempel på hur det kan gå till och hur många offentliga biträden agerar och beter sig. Det är sådant som man nästan inte alls kan ta del av någon annanstans än just via boken (och här på bloggen), eftersom inte heller dessa frågor tagits upp av gammelmedia.
Och/men – detta måste man alltid brasklappa om i Sverige så att inte en massa människor ska känna sig kränkta – givetvis är långt ifrån alla offentliga biträden usla eller urusla! Men de riktigt skärpta, kunniga och engagerade juristerna och advokaterna orkar ofta inte hålla på med den här typen av tunga och krävande mål med bibehållen yrkesetik någon längre tid. De går vidare till bättre betalda juridiska områden där de inte behöver konfronteras med allt det som ingår i asylområdet. Statskontoret kan utreda bäst det vill, någon faktisk skillnad i den verkliga verkligheten gör inte deras utredning – oavsett vad den kommer fram till. Det förstår man med stor klarhet om man läser miggornas berättelser…