En av de tämligen nytillkomna miggorna skriver:
Jag har arbetat på Migrationsverket i snart tio år. Under dessa år har jag tagit emot och introducerat många nya handläggare. Det är oftast personer som har ett särskilt intresse för mänskliga rättigheter, som läst folkrätt, varit i utvecklingsländer och skrivit examensarbeten, eller jobbat. Gemensamt för dem alla är att de efter en tid hos oss brukar efterlysa flyktingar. De har nämligen trott att det är sådana som kommer till Migrationsverket. I stället så möter de människor som de ganska snart inser gör allt för att lura dem. Som förfalskar dokument, som ljuger eller bättrar på sin historia, ändrar identitet, medborgarskap osv. Allt för att få ett uppehållstillstånd i Sverige.
Vi informerar dem om att de har sanningsplikt och talar under straffansvar, men vem har väl någonsin hört talas om en asylsökande som straffats för att han ljuger? Själva anser de sig också vara i sin fulla rätt att göra det eftersom ”de var tvungna”. Annars hade de ju inte fått uppehållstillstånd. Att människor på så sätt tillskansat sig bidrag under många år som man inte haft rätt till verkar inte störa våra makthavare.
Alla vill hjälpa dem som verkligen är skyddsbehövande. Det är inget snack om den saken. Alla tycker att det är en härlig känsla att få bevilja uppehållstillstånd till en person som uppfyller lagens krav och som man verkligen tror på, men tyvärr är det sällan det inträffar. Svenska folket måste förstå att ett uppehållstillstånd i Sverige är mycket attraktivt. Det innebär fri utbildning, fri sjukvård och livslång försörjning av samhället om man inte hittar ett arbete eller bara inte vill arbeta.
Om arbetslösheten i hemlandet ligger på 40-50 procent ( jo, den gör det i många länder) så varför inte chansa? Nära en miljon svenskar lämnade vårt land för 100 år sedan av samma skäl. Varför skulle folk inte göra detsamma idag? (Min anm: Fast svenskarna fick förstås ingenting gratis…).
Jag är ledsen att göra er som läser detta besvikna. Att arbeta på Migrationsverket är mycket intressant men det är en stor utmaning att inte bli cynisk. Det är dock inte de asylsökande jag blir mest irriterad på. De gör vad de kan för att få ett bättre liv. Det kan jag ha en viss respekt för, men att våra politiker är så naiva det har jag svårt att acceptera (för att inte tala om media!).
Om vi vill hjälpa människor så finns det andra sätt, där pengarna dessutom skulle räcka till många fler. Om vi tycker det är viktigt att öka folkmängden i Sverige då är inte nuvarande system lösningen. Regeringen hävdar arbetslinjen, men är det rimligt att vi samtidigt tar hit arbetskraftsinvandrare inom okvalificerade yrken när vi har en hög arbetslöshet bland de som redan beviljats uppehållstillstånd och ungdomar som skulle kunna ta okvalificerade arbeten? Det är bara att titta på Migrationsverkets statistik på vår hemsida så ser man att det inte precis är kvalificerad arbetskraft som beviljas arbetstillstånd i Sverige. Nuvarande system är väldigt dyrt och vi hjälper väldigt få och dessutom ofta helt fel personer.
De skrattar åt oss, förstår ni inte det?
Kommentar: Överflödig. Det enda jag kan göra är att tacka denna migga och de andra miggorna som orkar skriva och berätta här på bloggen, i vetskap om att allt de säger visserligen dokumenteras i eviga tider (också på papperskopior inför den dag då tesen ”vad var det vi sa?” kommer att kunna användas – alltså när det är för sent), men att det inte hjälper ett dugg i nutid. Politikerna bryr sig inte, svenska folket vet inte och journalisterna gör sitt bästa för att inte låtsas om att det miggorna tar upp existerar.