Det har talats om tidigare, alla känner till det. Ingen har riktigt velat ta tag i det, på samma sätt som man inte riktigt ville låtsas om att det fanns en s.k. hederskultur (hedersvåldskultur) bland vissa grupper av asylinvandrare, utan försökte få det till att det kunde jämföras med att också svenskar begick våld mot kvinnor. Som om ”hedersvåld” också fanns bland svenskar, vilket det inte gör. I denna ”hederskultur” som många asylinvandrade har, ingår också den urgamla, synnerligen obehagliga seden att kräva att en kvinna ska vara oskuld när hon gifter sig och kunna bevisa det genom blodiga lakan (!) efter bröllopsnatten.

Den här osmakliga sedvänjan finns inte bland svenskar och är inte acceptabel i ett land som Sverige. Detta har jämställdhetsminister Nyamko Sabuni på ett förtjänstfullt sätt tagit upp och beskrivit i en artikel – Sjukvården måste sluta bidra till hedersförtryck – i Aftonbladet den 5 september. Hon säger bland annat:

Det har länge funnits en osäkerhet kring hur svenska samhället ska hantera hedersrelaterat våld och förtryck. Kulturrelativister har förnekat att det existerar. Vi som uppmärksammat våldet har kallats för rasister.
———-
Som jämställdhetsminister är jag tydlig: det är fullständigt oacceptabelt att flickor i Sverige uppmuntras av vårdpersonal att sticka eller skära sig själva i underlivet för att framkalla en blödning åt maken.
———-
Tipsen om att sticka sig själv med nål må ges i syfte att hjälpa flickorna, men det är i själva verket ett svek och legitimerar inskränkningar i kvinnors liv. Vi ska alltid stå upp för demokratiska värderingar – även när det går ut över enskilda gruppers övertygelse.

Helt rätt! Absolut självklart. Vi lever i Sverige år 2011, och Sverige är inte ett land som tolererar förtryck – vare sig sexuellt eller annat – av kvinnor! Eller hur, alla feminister? Och det är mycket bra att jämställdhetsministern är glasklar på den här punkten. Att då en skribent, dessutom enligt egen utsago feminist, i en ledarartikel i en av landets största tidningar, Expressen, går emot detta och tycker att vi i Sverige ska acceptera barbari är fullständigt obegripligt:

En nål i underlivet är groteskt. Beklagansvärt. Men i ett mångkulturellt samhälle, där människor står med fötterna i olika kulturer – nej, mer än så, de är rotade som träd med djupa rötter i olika kulturer – där måste vi nog lära oss att tänka lite pragmatiskt och uppfinningsrikt.

Det är inte – och kan aldrig få vara – så, att Sverige ska 1) anpassa sig till grymma sedvänjor från andra länder och 2) ha olika regler och hantering av människor beroende på var de kommer ifrån. Att tillåta särbehandling av asylinvandrare med hänvisning till att vissa ageranden är tillåtna/vanliga i deras hemländer är oacceptabelt.

Introduktionen som ges nyanlända som får uppehållstillstånd lämnar en hel del övrigt att önska. Det måste ges tydlig och klar information om vad som gäller när de får tillstånd att bosätta sig här. Och här har det nog brustit många gånger. Men i skolan och i andra sammanhang kommer det ändå fram, och de allra flesta torde känna till att de här sedvänjorna inte accepteras i Sverige. ”Kulturyttringar” som förtrycker kvinnor kanske borde kriminaliseras? I varje fall ska svensk sjukvård inte en enda gång bidra till att de här sederna kan fortleva! Vi skulle aldrig tillåta att svenska kvinnor behandlades på det här förnedrande sättet (att tvingas vara – eller spela – oskuld när de gifter sig och visa upp blod på lakan för att bevisa det efter bröllopsnatten) så om vi inte ska ha särbehandling av vissa utan likabehabdling av alla, så måste all typ av hedersförtryck vara förbjudet. Som Nyamko Sabuni så tydligt uttrycker det:

Hot eller våld samt begränsningar av enskildas fri- och rättigheter kan aldrig ursäktas med religion eller tradition.