Sverige agerar enligt de klassiska grundkriterierna för den svenska ”nånannanismen”.

För mig är det här vad jag upplever som ”typiskt svenskt”: att både försöka ha kakan och att äta upp den samtidigt. Att hojta: ”Titta så bra vi är, vi tar vårt ANSVAAAAR, vi BRYYYR oss, vi är SOLIDAAARISKA!”.

Men samtidigt dumpar Sverige det verkliga ansvaret på ”nån annan”, enligt den klassiska svenska ”nånannanismens” grundkriterer: ”Låt nån annan ta smällen, vi är ju svenskar och vi ska inte behöva ta den”. Och samtidigt bryr man sig från svenskt håll inte heller om dem man låtsas vara solidarriska med, man bryr sig enbart om sig själv.

Eric Erfors slår huvudet på spiken i denna notis (klicka för att förstora):

Notis från Expressens ledarsida 30.4 2011