En migga skriver, apropå medieuppmärksamheten i fallet med en kvinna från irakiska Kurdistan och hennes son, som fått avslag på asylansökan både hos Migrationsverket och i migrationsdomstolen och ska avvisas från Sverige:
Jag är inte bekant med ärendet som belysts i bl.a. Aktuellt (här ett inslag i SVT Västnytt) – om Pejam och hennes son – men hederskultur är något som tyvärr existerar i irakiska Kurdistan. Trots alla lagförslag etc så lever den kulturen kvar där. Men en kurdisk tjej med den problematiken kan inte komma hit. Det kostar minst 150.000 kronor att anlita en smugglare och då måste också den här tjejen kunna gå ut ensam för att träffa en smugglare, sedan måste hon få ihop pengarna (och hur ska det gå till?) och sedan gå ut en gång till.
Ingen tjej som hotas på detta sätt når Sverige. Däremot har vi många män som kommer till Migrationsverket och påstår sig vara hotade, av samma skäl, eftersom de varit ihop med någon tjej. Dessa berättelser saknar för det allra mesta trovärdighet. I bästa fall är dessa män lycksökare, i värsta fall har de själva begått hedersmord och är på flykt under falsk identitet. Om detta kan man läsa i en rapport som finns i LIFOS, där man intervjuat personer som är insatta i det här i irakiska Kurdistan.
Utan att vara insatt i Pejams historia så undrar jag ändå hur hon lyckades komma till Sverige och varför hon kom just hit? Det finns en bok som handlar om hedersmördade Pela. Pela var en en tjej som bodde i Sverige med sina föräldrar och familjen var från Dohuk. Boken bygger på Pelas syster Breens berättelse. Om man läser den så får man en uppfattning om hur det kan vara att leva i en s.k. hederskultur och hur denna kultur formar och präglar en tjej. Nu bodde ju ändå såväl Pela som Breen i Sverige. Hur mycket svårare måste det inte vara för en tjej i Kurdistan att agera självständigt, fly landet etc . Helt omöjligt skulle jag tro, inte bara på grund av att det är svårt att få ihop pengarna, gå ut etc, utan mest därför att man är så präglad av sin uppfostran och så van vid att lyda, tiga, ta sitt straff etc.
En gång träffade jag en asylsökande tjej från just irakiska Kurdistan, som påstod att hon riskerade att hedersmördas p.g.a. att hon rymt hemifrån inför ett stundande tvångsgiftermål. Hon påstod att hon hade stulit sin mors smycken, tagit bussen till Dohuk och där hade hon (utan id-handlingar…) tagit in på hotell (en ensam tjej…), hittat en smugglare och sedan åkt till Sverige. Bara så där.
I Sverige, berättade hon, när hon var på väg till Migrationsverket träffat en man av okänd identitet och okänd nationalitet som hon blev blixtkär i. I två dagar hade hon umgåtts med mannen i hans lägenhet på okänd adress. Men sedan kom han inte hem den tredje dagen och då lämnade hon lägenheten och tog taxi (!) till Migrationsverket. Sedan visade det sig att hon hade blivit gravid.
För att göra den här långa fantasifulla berättelsen kort så visade det sig sedan att tjejen/kvinnan var gift i Kurdistan och att hennes make sökt asyl i Tyskland men fått avslag på sin ansökan. Planen var, att hon åker till Sverige, efter att ha blivit gravid i Tyskland dit hon åkte först, berättar sedan sin rövarhistoria här och hoppas på det bästa.
