När stora delar av asylhanteringen inte fungerar (se bland annat här), kostnaderna skenar i onödan (se bland annat här) och ingen verkar ha pejl på vilka som vistas här eller ens hur många som lever utanför samhället – gömda eller avvikna – då skickar Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson ett pressmeddelande och säger:
Kommunerna tar sitt ansvar för mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar.
Man tar sig för pannan och undrar om det här är ett land av dumskallar eller vad det är frågan om! Å ena sidan kommer ett stort antal människor hit som aldrig söker uppehållstillstånd och bara försvinner ut i svartjobb och skuggtillvaro. Å andra sidan smugglas människor hit som Sverige inte bryr sig om att ta reda på vilka de är och vad de gör här och vad det egentligen är som de har flytt ifrån. Och samtidigt är de så allade ensamkommande barnen jättehögt prioriterade av Migrationsverkets generaldirektör, trots att han vet att de allra flesta inte alls är några ”barn” utan vuxna män i sina egna länder och mycket snart vuxna också här: pojkar i åldern 16-17 år!
Finns det ingen – ingen!? – som kan ta krafttag för att få ordning på asylområdet? När asylhanteringen så totalt har kollapsat, ska det då verkligen vara en högprioriterad uppgift för Migrationsverkets generaldirektör att ordna boenden för nästan vuxna män som kommit hit för att söka asyl? Vet hans ens vilka de är och varifrån de kommer – vore inte det en mer prioriterad uppgift än att ordna boenden som kostar miljoner för dem? Läs till exempel här om ett sådant boende för nio personer. Kostnad: 6,5 miljoner per år.
En bloggläsare skrev så här till mig häromdagen:
Jag är väldigt bekymrad över Sveriges framtid och tror att det kommer en trist motreaktion med verkligt främlingsfientliga inslag. Det enda som fattas är någon karismatisk halvkändis som tar befälet och vips är anden ur flaskan.
Jag har talat, skrivit och kommunicerat katastrofbudskap från asylfronten i åratal – både direkt till berörda ansvariga personer och i tidningar, radio, tv och på bloggen. Det blir bara värre och sämre och ingen lyssnar, ingen gör något. Som vanligt i Sverige: ingen reagerar eller agerar förrän det är för sent. Då tittar en massa yrvakna ansvariga fram, lägger pannorna i veck i Aktuellt och Rapport och andra mediesammanhang och säger: ”Oj då!”.