En migga har läst vad en annan migga skrivit här på bloggen under rubriken En migga kan ge regeringen ett förhandsbesked redan nu! (28 juni) och lämnar sina kommentarer här:
Jag kan bara instämma: en kurs i internationell familjerätt är ett måste för alla på Migrationsverket!
Också inom verksamhetsområdet Asyl är det vanligt förekommande att de sökande har barn. Men om de inte har ID-handlingar, hur ska vi då kunna veta att barnens är deras? Lika ofta är det en förälder med barn som söker asyl. Hur vet vi om just han eller hon har vårdnaden om barnen, även om ID-handlingar finns? Någonstans kan det finnas en mor eller en far som undrar vart barnen tog vägen, dem som han eller hon hade vårdnaden om.
Ska vi respektera andra länders vårdnadsregler eller ska vi skapa egna regler som går ut på att vi ska tro blint på alla som lovar tala sanning i en asylintervju när det är så vanligt att folk ljuger, också om sina familjer? Några år senare kommer sanningen fram och då ställs vi på Migrationsverket inför dilemmat: ska vi återkalla PUT för barn som kom hit med någon annan än sina vårdnadshavare eller ska vi låta bli?
Den som kom hit med barnen har inget ekonomiskt ansvar längre utan det blir samhällets ansvar. Och så småningom får den rätta vårdnadshavaren komma hit, för att ta hand om sina barn…
Den här Lean-modellen funkar inte och många känner sig frusterade. ”Mätetal”, ”jämnt flöde”, ” eskalering” och bla bla bla. Vi jobbar med människor och inte skruvar och muttrar på en Toyota-fabrik! Jag klarar det, främst för att jag tror att det inte varar så länge. Jag har ju varit med ett antal år nu och gått igenom många ”modeller”som tar slut och ändras så fort en ny GD anländer. Men nu har även jag börjat kolla på lediga jobb.