En f.d. migga skriver:
Jag har läst inlägget från tjänstemannen på Migrationsverket från den 1 juni, angående vilka som kan anses ha rätt till uppehållstillstånd enligt 4.1/4.2 och 5.6 utlänningslagen och kan inte annat än hålla med. Av egen erfarenhet och närmare 300 ärenden som jag handlade kunde jag bevilja totalt fyra PUT:
En flykting med samtliga handlingar och en trovärdig historia. Tre stycken 4.2 varav två irakier med anknytning till Baathpartiet och en flicka från ett afrikanskt land. Det får nog tillstås att det sista ärendet handlade mer om ett ’praxis-put’ dock.
Det jag vill peka på är den kultur av tystnad som råder på Migrationsverket. Förvisso ska ju myndigheten synas så fort det gäller positiva besked (åtminstone från den asylsökandes synpunkt) men det är pinsamt lågt i tak inom myndigheten. Det skämtades om att Besök och Bosättning borde kallas ”Blunda och Bevilja”, men faktum är att det inte är mycket bättre på asylområdet.
När antagandet (allt som oftast uppgivet ska tillstås) görs att samtliga ärenden med asylsökande från Somalia ska ha PUT har man på ett farligt sätt frångått den grundläggande principen om individuell prövning. Detsamma kan sägas om ärenden från Eritrea.
Min erfarenhet är också att det svårligen går att föra en sansad diskussion om vad myndigheten ska syssla med och hur. Allt som oftast fick man höra att ”det är en politisk fråga” och att ”det ska vi inte syssla med här” etcetera. Det är talande för kulturen på en myndighet som säger sig värna demokrati att många inte anser sig a) kunna diskutera frågorna eller b) om det gör det så ser de till att göra det när dörren är stängd.
