”Flögs till Eritrea men är nu på väg tillbaka”. Läs rapport från SR Ekot här om den chaterplansavvisade eritreanen.
Strunta i det lidande det förorsakar en människa att likt ett djur fraktas till ett hemland som han fruktar starkt att återvända till. Det är inget att bry sig om, det har Migrationsverket (”vi följer bara lagen”) och Kriminalvårdens transporttjänst (”vi lyder bara order”) tydligt visat. Igen. Bry er inte heller om att det är skattepengar som går till wild goose chases som att skicka en ensam, förskrämd eritrean i ett plan chartrat för cirka en halv miljon kronor, tillsammans med några ”ledsagare” som ska ha traktamenten och sova över på första klass hotell (var sov eritreanen?). Varför ska ni bry er om det? Sverige är ju ett rikt land och dess skattebetalare är säkert bara glada över att få bidra till massor av sådana här och andra mycket dyra avvisningar för att bli av med enstaka asylsökande.
Allvarligt talat: är det någon idé att reagera längre över vansinnigheterna i den svenska asylhanteringen? I åratal har myndigheterna – Sverige! – också hållit vietnamesen Thanh ”på sparlåga”, fråntagit honom rätten till ett liv trots att det bevisligen inte gått att avvisa honom eftersom Vietnam hårdnackat och absolut (trots fyra besök på ambassaden) vägrat ta honom tillbaka. Trots att det enligt svensk utlänningslag föreligger verkställighetshinder med råge. Alltså hinder att verkställa avvisning. Hinder därför att det inte går. För att det inte går i och med att Vietnam inte tar emot honom.
5 år 4 månader och 12 dagar har gått. sedan han kom till Sverige Han har haft flera jobberbjudanden som han inte fått ta eftersom han inte får arbeta. Han vill bara leva sitt liv och bidra till samhället genom arbete och genom att betala skatt. Men icke! Snart chartar väl myndigheterna ett plan för en halv miljon skattekronor igen och skickar ett par traktamentsberättigade ledsagare som övernattar på fint hotell och åker iväg och försöker få in Thanh i Vietnam. Och så kommer de tillbaka igen, allihop. Och Sverige är ytterligare någon halv miljon fattigare for no good reason at all. Läs Thanhs sorgliga historia under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten.
Jag har undrat förut, jag upprepar min undran: Var finns den eller de personer som kan få ordning på det totala kaos (OBS! Ingen överdrift) som råder på den asylområdet i Sverige?
Till slut: Missförstå mig inte, jag anser att människor som fått avslag på sina ansökningar om asyl eller uppehåll ska återvända. de har inte befunnits ha skäl enligt lagen att få rätt att bosätta sig och leva i Sverige. Men verkligheten är sådan att det inte alltid går. Sunt förnuft och de lagliga möjligheter som finns att använda detta sunda förnuft måste råda. Och krafttag måste tas för att avvisa alla som inte har rätt att stanna här – alla som går att avvisa. Det är inte acceptabelt att mer än 17.000 med avvisningsbeslut bara stannar kvar, de allra festa måste faktiskt lämna landet. Men inte för drygt en halv miljon kronor per styck…