Det är ofta lättare att vara kritisk och komma med ris än tvärtom. Man ska ”rasa”, man ska hitta saker att kritisera och glömma att påpeka sådant som är bra. Så går det oftast till i medievärlden. Men även om min blogg numera också är ett ”medium” så tänker jag inte förfalla till att bara ”rasa” och kritisera och släppa fram kritiska röster. Därför följer här lite ros som omväxling. Så här säger en migga:
Det har blivit bättre med Eliasson. Och inte bara lite utan mycket bättre. Men det finns mycket kvar att förbättra. Bland annat den urusla rättssäkerheten. En så kallad eritrean, t.ex., beviljas utan vidare uppehållstillstånd i Boden. Men kanske inte i Stockholm. Eller Göteborg.
Det som är bra med Eliasson är att han är tydlig och inte väjer för media. Han framstår också som en ödmjuk person som vill att de asylsökande ska behandlas på ett värdigt sätt och att de ska få ett snabbt beslut.
På frågan om hur miggorna ska göra när det är så svårt att fastställa identitet och medborgarskap för vissa sökande har generaldirektören hänvisat dem till ett tydligt, vägledande beslut avseende en person som inte gett in sina identitetshandlingar. Beslutet finns att läsa här (Beslut 2008-01-28, inget dnr angivet) och så här säger miggan:
Det är ett steg i rätt riktning. När vi alla på verket mycket väl känner till att det i de forna sovjetstaterna är praktiskt taget omöjligt att ens gå till brödbutiken utan inrikespass, så framstår det som rent löjligt att verket ska hålla på och gissa om en person kommer från Azerbajdzjan, Uzbekistan, Armenien eller rent av Ryssland eller vilka länder som är inblandade. Att vi ska bekosta språkanalyser etc för personer som sannolikt har sina pass i jeansfickan om de inte grävt ner dem i den svenska skogen bredvid en vacker tall, det är faktiskt inte rimligt.
Bra och dåligt. Rätt och fel. Svart och vitt. Migrationsverket i ett nötskal.