Den 1 december 2009 skrev jag ett inlägg under rubriken Går det verkligen att adoptera en 15, 16-åring från Irak som man inte känt i mer än två år?
Nu tar medierna återigen upp fallet med en adopterad asylsökande pojke från Irak (bl.a. Dagen, Sydsvenskan, SR Ekot), och frågetecknen är fortfarande desamma och lika många som i ovanstående inlägg. Och varför en tonåring som lämnat Irak för två år sedan skulle riskera att bli dödad om han reste tillbaka förklaras inte alls. Hade en sådan risk bedömts vara realistisk och sann så hade han ju fått asyl eller åtminstone uppehållstillstånd på den grunden…
Några utdrag ur Föräldrabalken 4 kap. Om adoption:
5 a § Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan
föräldrarnas samtycke.
6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
För att få adoptera gäller också att:
Man måste gå den obligatoriska föräldrautbildningen. Socialnämnden gör en medgivandeutredning om lämpligheten hos den eller dem som vill adoptera. Utredningen påbörjas först efter det att man gått den obligatoriska föräldrautbildningen.
Under utredningen förs samtal både individuellt och med paret tillsammans. Utredaren ska ta reda på familjens motiv till adoptionen och om du har tänkt igenom vilka förändringar det innebär. Du ska även redovisa ekonomi, inkomster, bostadsförhållanden samt bistå med läkarintyg.
Adoptionsutredningar kan ta uppemot ett år. Hur snabbt har den svenska familjen (med irakisk bakgrund?) känt pojken och om de ville adoptera honom, varför sökte han då asyl här, varför inledde man inte adoptionsproceduren på sedvanligt sätt? Alla kriterier måste vara uppfyllda för att man ska kunna adoptera någon, det är ingenlättvindig och snabb procedur eftersom det handlar om ett mycket stort och livslångt åtagande.
Lagen måste väl vara lika för alla? Eller finns det nya, särskilda bestämmelser för dem som vill adoptera just asylsökande? Eller har man i domstolarna börjat tolka att det finns ”särskild anledning till adoption” enligt 4 kap 6 § för nästan vuxna asylsökande? I så fall har en mycket stor praxisändring skett, utan att någon rapporterat om den. Inget av allt detta har medierna – som i princip alla skriver och rapporterar exakt lika (!) – berört och beskrivit.
Jag har sagt det otaliga gånger och säger det igen: Media bör rapportera korrekt och ange alla fakta, inte vinkla sina artiklar och utelämna viktig information!