Så här berättar en migga från Migrationsverkets Visionsdag i Stockholm den 30 september 2009:

Det var roligt att träffa folk från olika enheter. Men Visionen, generaldirektörens Vision, innebär ingenting alls när det gäller asylområdet:

Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Det är min personliga åsikt, som delas av många andra. Men det är nog inte så lämpligt att tycka så eller säga det högt. Att vara tillgänglig och respektfull mot den asylsökande är ingenting som fötts ur Visionen…

I förvaltningslagen finns bestämmelser om hur vi, som arbetar på en myndighet, ska agera mot de sökande. Dessutom får man väl hoppas att vi som är anställda på Migrationsverket också själva förstår att vi inte ska förolämpa eller mobba de sökande eller våra arbetskamrater. Det som hände på verket för några år sedan: champagne – och tårtfesterna, förolämpningen mot den blinde asylsökande mannen etc, hände inte p.g.a. av att vi inte hade fått Visionen ännu.

Dessutom har vi som jobbar på asylområdet alltid – långt innan Visionen hade formulerats – både förstått och tillämpat principen ”hellre fria än fälla”. Det vill säga att om det finns ett ärende som står och väger så beviljar vi PUT (permanent uppehållstillstånd). På asylspråk heter det att ”personen ska ges tvivelsmålets fördel”. Detta är en del av vår rättstillämpning. Men hur många sådana ärenden har vi egentligen?

Det vi inte kan göra är att upphäva utlänningslagen och tillämpa Visionen i stället. Visst, utlänningslagen är en ramlag, men när det gäller tolkningen av den så vi har vi dels förarbeten,dels praxis från Kammarrätten att gå efter.

Det är så med juridiken (vilket även asylrätt är) att det är dessa tre rättskällor vi har : lagen, förarbeten och praxis. Jag kan inte ta tillvara ”den globala migrationens möjligheter” (Visionen) även om jag skulle tycka att den sökande som sitter mitt emot mig är en person som jag gärna skulle vilja bevilja tillstånd eftersom det är synd om honom eller eftersom han är en förträfflig och högt utbildad person som kommer att berika Sverige på alla sätt och vis. Om hans asylskäl inte är tillräckliga eller trovärdiga så kan jag inte, i egenskap av beslutsfattare på asyl, ge honom PUT.

Det är onödigt att lasta oss som jobbar med dessa svåra ärenden med insinuationer om att vi inte skulle vilja se nya invandrare i Sverige, att vårt agerande i tjänsten styrs av denna fördom. Jag vet förstås inte vad alla andra som jobbar på asylprövningen innerst inne tänker, med för mig som person är denna fråga fullständigt egalt. Och jag kan inte tro att att någon av mina arbetskamrater heller, oavsett vilket parti de röstar på, blandar in sina personliga fördomar i de beslut de fattar.  Det är politikernas sak att bestämma vilka regler vi har när det gäller invandring.  Min uppgift är att tillämpa den rätt som vi har just nu.  Om och när den ändras, genom lagändring eller genom att Kammarrätten ändrar vår praxis så är jag lika glad för att följa den nya lagen/ praxisen.

Visionen kan säkert vara bra när det gäller området besök och bosättning och de utökade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. För oss på asylprövningen är Visionen mer som en patient som ska hållas vid liv med konstgjord andning på så sätt att vi då och då måste diskutera redan självklara frågor om bemötande, serviceskyldighet etc.

© Denna blogg.