”Irakier nekas resa hem till Sverige” och ”Att uppehållstillstånden är giltiga räcker inte utan irakierna måste vänta på att få nya pass utfärdade från Bagdad, en process som drar ut på tiden”, skriver svt.se. (Tidigare inlägg i detta ämne finns här).
För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”. Läs bl.a. här.
Ska nu de irakier – ett fyrtiotal enligt uppgift – som rest till sitt hemland på pass som Sverige och de flesta andra länder dömt ut som lättförfalskade och därmed ogiltiga, kräva att Sverige ska fixa nya irakiska pass också? Det intrycket får man både av vad de själva säger och av hur t.ex. SVT skriver på sin sajt. Men precis som ursprungssvenskar har personligt ansvar för att de har sina resehandlingar i ordning när de reser utomlands, har också de som kallas ”nysvenskar”, d.v.s. utländska medborgare som fått uppehållstillstånd här, också ansvar för sina resor och resehandlingar. Eller menar både medier och de irakier som återvänt till sitt hemland på besök att Sverige ska ta emot just dem, som enda grupp i världen, utan giltiga pass? Det finns inga länder i världen med pass- och visumtvång, som tar emot inresande på ogiltiga pass, varför skulle just Sverige göra det?
Många aktörer på området efterfrågar – kräver – tydliga regler, rättssäkerhet och att vi ska följa lagar och konventioner. Men det blir aldrig någon ordning och rättssäkerhet i den svenska asyl-, migrations- och invandringspolitiken om man ständigt rör till begreppen. Där har också svenska medier ett stort ansvar som alla sannerligen inte tar.