Natten till torsdagen den 12 augusti tog sig polisen in i den kyrka i stadsdelen Nörrebro i Köpenhamn och grep 19 asylsökande irakier som under en tid uppehållit sig sedan de fått besked om att de inte får stanna i Danmark utan måste lämna landet men inte gjort det. Läs bland annat här, här och här.

”Det är en sorglig dag”, säger Per Ramsdal som är präst i kyrkan. ”Att polisen går in med våld i en kyrka så här är ovanligt, det är ett brott mot alla oskrivna regler om att kyrkan är en helig plats där man kan söka skydd.”

Samma situation, att poliser går in i kyrkor och kloster och hämtar asylsökande som enligt lag ska utvisas, kan när som helst också  uppstå i Sverige eftersom många kyrkor och kloster i Sverige enligt uppgift från trovärdiga källor är fulla av asylsökande som fått beslut om utvisning från Migrationsverket och Migrationsdomstolen men vägrar lämna landet. Om detta berättas också i Sveriges Radio.

Avhysningar, liknande den i Köpenhamn i natt, har faktiskt också skett i Sverige, bland annat när poliser gått in i Alsike kloster och hämtat personer som skulle utvisas. Om det berättas bland annat:

Syster Marianne har aktivt deltagit i den svenska flyktingdebatten och sedan 1978 gömt personer, vars ansökan om asyl avslagits, i sitt kloster. 1993 blev Alsike kloster uppmärksammat efter en kritiserad polisrazzia i klostret, där polisen försökte få tag på undangömda asylsökande som hotades av avvisning. Från klostrets sida menade man att svenska staten inte tillfredsställande utrett dessa personers ärenden, samt att de riskerade livet om de tvingades lämna riket.

Det är klart att det måste vara den absolut sista utvägen att tvångsavhysa människor från kyrkor och kloster. Och många gånger (nästan alltid) anser människor som sökt sig dit att de absolut inte kan återvända till de länder de lämnat oavsett att beslutet fattas i rättsliga instanser.

Asylsökande kan dock inte vistas i kyrkor och kloster hur länge som helst. Och i Sverige har de inte längre rätt att vistas. Det vore intressant att få ta del av ett vettigt förslag på hur man ska agera när människor med utvisningsbeslut vägrar lämna landet under lång tid – ibland i åratal. Hittills har jag inte hört någon enda människa komma med ett genomförbart, realistiskt förslag på vad man ska göra i stället för tvångsingripanden när asylsökande stannar kvar, illegalt, i landet!

Så vad ska alltså Sverige göra med asylsökande som håller sig undan och vägrar lämna landet enligt de lagakraftvunna beslut som säger att de ska göra det?

1) Ska man låta dem som lyckas hålla sig gömda en viss tid få stanna (kräver lagändring)?
2) I så fall: hur lång tid ska man ha hållit sig gömd för att beslutet om utvisning ska annulleras?
3) Ska tidsgränserna gälla lika för alla som tar sig hit, söker asyl och håller sig undan utvisning en viss, angiven tid?
4) Ska kortare gömseltid gälla för barnfamiljer?
5) Ska det vara olika långa gömseltider för olika asylländer?
6) Ska vi kanske upphäva alla beslut och låta alla som vill stanna här, och därmed införa helt fri invandring (kräver lagändring)?
7) Ska vi se till att utlänningslagen – precis som alla andra lagar –  upprätthålls och efterlevs, om inte frivlligt så med polishjälp?

Ska det hållas en folkomröstning om hur vi ska göra i Sverige med de tusentals asylsökande som fått beslut om att de inte får stanna här men inte lämnar landet utan gömmer sig i bland annat kyrkor och kloster? I så fall ska folkets vilja följas och utlänningslagen ändras i enlighet med hur majoriteten röstat. Låt sedan den lagen gälla mer än något eller några år innan man åter börjar klaga på den och kräva att den ska ändras.

Jag brukar framhålla – och gör det igen – att ingenting är enbart svart eller vitt, det mesta är svart och vitt. Samtidigt.

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.