Varför hör och läser man så gott som aldrig i ”gammelmedia” – inklusive Public Service-medierna – vad miggorna har att berätta? Alltså den sidan av asylområdet. Varför är det så gott som alltid bara asylsökande och deras sida av saken som belyses?
Här på bloggen försöker jag visa en mer allsidig bild av den komplexa asylverkligheten. Något absolut facit har ingen och givetvis inte jag heller, men jag tar i alla fall in information från olika håll. Och jag påminner om att det är skillnad på de allt färre som enligt lag har rätt till uppehållstillstånd och på dem som söker sig till Sverige på falska grunder eller helt enkelt för att få ett bättre liv.
Att människor söker ett bättre liv är naturligt och det ska de inte klandras för. Men eftersom Sverige inte har en lagstadgad ”bättre liv”- eller ”försörjnings”invandring så ska de som kommer på sådana premisser avvisas och återsändas till sina hemländer och det så snabbt som möjligt. Det finns inte den minsta ”främlingsfientlighet” i det, det handlar bara om att följa den utlänningslag som Sveriges regering och riksdag antagit och som därmed ska gälla och följas. Om svenska folket vill ha en annan ordning så måste förändringen ske via lagstiftning och inget annat.
Här är ett mejl som kom den 7 augusti från en migga som inte tidigare har citerats här på bloggen:
Jag vill tacka så mycket för att du publicerar inlägg om hur verkligheten ser ut för oss som arbetar med asylfrågor. Jag har också reagerat på en sak, som får mig att undra huruvida Migrationsverkets ledning överhuvudtaget bryr sig om den lag som vår riksdag har stiftat, eller om den endast ser till sina egna intressen/fördomar.
Det jag primärt syftar på är hanteringen av asylärenden från Somalia, eller rättare sagt: sökande av somalisk etnicitet. Av den rapport som en av Migrationsverkets intellektuella giganter har tagit fram efter en utredningsresa till Somalia, eller rättare sagt Kenya (!), framkommer att organisationen Al-Shabaab styr och ställer som den vill. Som handläggare på Migrationsverket blir man hänvisad till den svenska rapporten. I de fall man till äventyrs refererar till andra källor, till exempel brittiska Home Office som säger att män från en minoritetsklan visst kan skickas till Puntland eller Somaliland, har man ibland (skräckexempel) fått höra att ”Ja, men britterna vill ju bara utvisa så många som möjligt”. Det är intressant i sammanhanget att känna till, att brittiska Home Office annars anses vara en av de mest tillförlitliga källorna…
Vidare när det gäller frågan om identiteter har vi på asylprövningen fått fram ett antal somalier som redan har tillstånd i Sverige men som sökt asyl igen, i nya identiteter. Detta för att somalier, enligt Migrationsverkets egna riktlinjer, inte kan styrka sina identiteter. Dock finns det somalier som har lämnat in id-kort (chipförsedda i plast liknande svenska tjänstekort). Dessa godkänns dock inte eftersom ingen erkänner den somaliska övergångsregeringen. Eller om man som jag är misstänksam – om Migrationsverket godkände somaliska id-kort av bättre beskaffenhet skulle utredningsresenären & Co med rätta framstå om idioter.
Jag anser dock, måhända i min enfald, att en person som kan uppvisa ett id-kort försett med chip och är av god kvalitet kanske har varit i Somalia, snarare än alla de personer som inte har några handlingar alls, inte kan beskriva var de har bott, vem som har hotat dem, hur de har rest ut ur landet men som ändå bedöms så här i Migrationsverkets beslut: ”Det har i ditt ärende inte framkommit någon indikation att du skulle vara hemmahörande i något annat land än Somalia.”
Jag menar således att en person som ändå försöker att uppvisa en handling som är av någorlunda god kvalitet iofs inte har styrkt sin identitet men har på ett tydligare sätt har gjort sin hemvist sannolik, oaktat hur folkbokföringen ser ut.
Nåväl. Nu är det dags att återgå till att ”med öppenhet tillvara ta den globala migrationens möjligheter” som vår herr generaldirektör har uttalat.
