Vi har redan flera parallella samhällen i Sverige. Väldigt många – de flesta, vågar jag gissa – som bor i Sverige har ingen aning om hur man lever i parallellsamhällena precis framför deras ögon, runt knuten eller en bit bort. Det gäller vanliga svenskar och det gäller "svennejournalister" som storögt försöker skildra vad de tror är verkligheten och det gäller i hög grad också dem som styr landet i riksdag och regering. Det gäller också de nykomna och det gäller "blattejournalisterna" som med vissa undantag inte når ut med skildringar om "nysvenskarnas" verklighet. Och även om de nådde ut så är de här paralella världarna svåra att ta till sig och förstå om läsare, tittaren, lyssnaren (svenskar och "nysvenskar") aldrig varit där själva, annat än kanske på korta besök. Jag poängterar att det förstås gäller bägge sidor!

Invandrarna, de som kommit hit som asylsökande eller flyktingar, vet trots välmenta svenska integreringsförsök med information om kvinnohus, att man inte får slå sin fru och sina barn, att man ska respektera alla människor, att i Sverige gör det si och så, vet inte ett endaste dugg om hur ursvenskarna lever, bor, tänker och tycker. De lever i sina egna enklaver och skapar sina egna, nya, "svenskfrämmande" traditioner baserade på det forna hemlandets, bara lite striktare, lite rigidare. Eller också blir de rot- och traditionslösa; varken "svenskar" eller något annat.

Och svenskarna lever i sina enklaver med midsommar och åka till landet och bostadsrätter och vara tyst i lägenheten efter 23.00 och ta bort ludd i tvättmaskinerna i tvättstugorna, och de kan bo i sina hyreshus i 30 år utan att känna sina grannar. Svenskarna har ingen aning om hur "nysvenskarna" lever och de är sällan på riktigt och på djupet intresserade heller. Och det verkar vara ömsesidigt: "nysvenskarna" är lika ointresserade av urbefolkningens livsstil,

Notera att jag faktiskt inte lägger några värderingar på vare sig invandranas sätt att hantera sin situation i ett nytt och helt främmande land, eller på svenskarnas sätt att vilja behålla något av det de uppfattar som svenskt och tycka att "det räcker väl med att vi släppt in dem och gett dem möjlighet att bo här". Det är så här det är och det är inget konstigt med det. Människor har i alla tider värnat om "sitt": sina traditioner, sina vanor, sina revir, sitt språk, sin religion. Sitt ursprung och sin dröm om hur det ska vara. Att tro att nykomna människor automatiskt och efter någon halvdålig introduktionskurs ska bli "integrerade" är skrattretande och rent korkat. Att tro att de som kommit hit från helt andra levnadsförhållanden ska vilja och kunna omfamna det svenska sättet att leva och vara och tänka är så ointelligent så klockorna stannar. Men "integrering" har blivit business i Sverige liksom allt runtomkring: rasism, främlingsfientlighet, särbehandling och bla bla bla. Jättebusiness!

Och de nykomna och gömda jobbar svart så man börjar fundera över hur stor del av den svenska ekonomin och allt som omsätts ifråga om varor och tjänster som nu är svart: 30 %? 40 %? Mer? Mindre? Mycket pengar rör det sig om i alla fall. Facken försvagas och svartjobbsmarknaden blir allt större och starkare. Sverige stannar om svartjobben inte utförs, så långt har det gått. Och svenska folket tycker inte längre att svartjobb är fel, när de tillfrågas i enkäter. De flesta kan tänka sig att jobba svart själva. Ändå sitter s.k. ansvariga politiker hårdnackat kvar vid sina skattegrytor och klämmer åt den del av befolkningen som försöker orka och klara att bidra till "det gemensamma" genom att arbeta vitt och betala skatt. Hur "ansvariga" de faktiskt är kan man fråga sig – borde de inte snart inse att det finns miljarder kronor att hämta om de bara sänker skatterna rejält och gör det möjligt för alla (urbefolkning liksom nytillkomna) som är här att jobba och att jobba vitt?

En ny födkrok fär fattigpensionärer och socialbidragstagare m.fl. har nu vuxit upp i samband med den enorma flyktinginströmningen. Hur ska myndigheterna tackla den? Alltså: folk hyr ut delar av sina lägenheter i flyktingtäta områden till x antal asylsökande. Dessa asylsökande betalar rejält för att ha någonstans att bo, dels med sina dagersättningar (=våra skattepengar); dels genom att jobba svart och ytterligare utöka den okontrollerade, skattebefriade arbetsmarknaden.

Hur länge tror ni, s.k. ansvariga politiker, att det här kommer att fungera? Jag bara undrar…

Läs på Nuri Kinos blogg om den alkoholiserade och förtidspensionerade kvinnan som "hjälper flyktingar" och hyr ut delar av sin trerummare till asylsökande för 8.000 kronor i månaden…

För säkerhets skull: För att nu ingen ska "rasa" i onödan över det jag skriver vill jag klargöra att allt givetvis inte rör precis alla människor! Alltså det jag talar om är generellt, den trend man kan se och den verklighet som finns. Men alla lever inte som exemplen jag tar upp visar. Tänker man efter lite grann själv så fattar man det nog, men jag gör dessa klargörande för säkerhets skull eftersom jag är van vid att svenskar (inte alla, men många…) måste ha bruksanvisningar och analyser för att kunna ta till sig vad man skriver, annars tar de det bokstavligt och "rasar" – som sagt – i onödam. Hå jå ja ja.