En del tidigare texter här på bloggen har handlat om Migrationsverkets mycket märkliga, egenpåhittade term ”hushållsbarn”. Läs bland annat “Detta verksamhetsområde beviljar per år fler uppehållstillstånd åt människor med okända identiteter än vad asylprövningen gör” (28.11 2008), Klagomål på Migrationsverket till justitiedepartementet (2.3 2009), Snart kommer en ny utredning om Migrationsverket. Igen. (6.4 2009), Miggorna protesterar, miggorna har fått nog (15.5 2009).
Nu berättar en migga följande:
Och nu undrar ni kanske vad som hände med hushållsbarnen?
Jo, Migrationsverkets tillståndsenheter hade ju länge och väl upphävt adoptionsreglerna och annat och tyckt att ”hushållsbarn” var en bra beteckning. Men så slumpade det sig att ett par sådana ärenden fick avslag. När det blev överklagat så höll processförarna styvt på att det inte ens fanns talerätt, ingen kunde ju säga om de utpekade vuxna ens hade rätt att företräda barnen.
Det gick upp i Migrationsöverdomstolen, som i målen 6658-08 och 6595-08 höll med processförarna, och avvisade överklagandena. Så nu har alla migränverkspotentater – som innan nickade ja och amen till att alla barn ska bo i Sverige, oberoende av om de har föräldrar här eller inte – snabbat sig med att rätta till anletsdragen och förklara att ”det var ju precis så här vi tyckte hela tiden”.
Det är dags att lägga till ett avsnitt i Migrationsverkets interna utbildningsprogram, det så kallade Migrationsprogrammet. Kursen kan lämpligtvis rikta sig till chefer och experter och bära namnet Rättskänsla.
