I en ledarkrönika i Aftonbladet kunde man den 12 maj läsa hur krönikören förfasade sig över att en arbetslös 20-åring inte kunde köpa ett par byxor för 700 kronor utan fick handla på Myrorna. Men give me a break: vad är det för märkligt med det? Är man 20 år gammal och inte har något jobb så är det väl självklart att man får anpassa sig efter det. Det är inget man dör av, tusentals, förmodligen tiotusentals människor handlar på Myrorna varje dag, både frivilligt och för att de måste. det är inget konstigt med det. Och för att den här unga killen inte har fått ett jobb så klämmer krönikören i med denna slutmening :
Regeringens budskap till Rezgar Teimouri är att han nog kommer få gå till Myrorna och köpa byxor ett tag till.
Jaha!? Om någon tror att alla i den unge mannens föräldrageneration eller hans mor- och farföräldrar vid 20 års ålder hade fasta jobb, bostad, familj och kunde köpa vilka byxor de ville, så tror de fel. Och att gnälla över sin situation eller skylla på regeringen, gör inget bättre. Och har man sökt 200 jobb och inte fått något så får man fortsätta att söka jobb. Tills man så småningom får ett. Jobb växer inte på träd och någon (läs ofta småföretagare) ska våga ta en risk, en betydande ekonomisk sådan, för att anställa en person. För om det inte fungerar så äventyras hans/hennes verksamhet och då även andra anställdas jobb.
OBS! Jag vill inte klandra den unge man som krönikören i Aftonbladet berättar om och som tydligen råkat ut för en allvarlig bilolycka. Med skador från en sådan är det tyvärr inte många arbetsgivare som vare sig vågar eller kan anställa honom så han måste förstås först rehabiliteras och bli frisk. Men jag vänder mig generellt mot den svenska gnälligheten och bortskämdheten (se gärna inlägget nedan, förresten) som bl.a. innebär att man anser att regeringen eller någon annan ska ställa fram färdigdukade bord åt varje nyutgången gymnasieelev i landet. På det här sättet uppmuntrar och utmanar man ingen utan bidrar till att skapa en bortskämd, gnällig kader av ungdomar som väntar på att få "sin rätt" serverad. Det är förödande för oss alla – inte minst för ungdomarna.