Så här folktomt och biltrafikfritt är det i kvarteren kring Nytorget på Söder i Stockholm, söndagen den 28 juni kl åtta på morgonen. Alla svenskar verkar vara på landet (utom en del som sover länge). Det är en fantastisk atmosfär när det är så här tomt och tyst mitt inne i en storstad.
Termometern visar 25 grader i skuggan. Fikeriet öppnar och Ali och Mimmi bär ut stolar och bord i lugn takt, fåglarna kvittrar men i övrigt är det tyst. Jag tar en slät kopp kaffe och fiskar upp morgontidningarna ur väskan.
Efter ett tag anländer H, busschauffören som är stammis och som fikar där varje morgon. Vi småpratar en stund. Han kan lite finska eftersom han har haft ”några finska flickvänner”… H jobbar tre, fyra dagar i veckan och klarar sig utmärkt på den inkomsten för han har inga lån och inga andra skulder heller. Han känner att han har livskvalitet eftersom hans liv består av en behaglig blandning av arbete och ledighet. Han är egentligen ledig denna söndag, men ska jobba in en dag så efetr en stund ger han sig iväg, lugnt och ostressat.
Det är jättevarmt inne i lokalen så lite emellanåt sätter sig Ali ute och röker och dricker kaffe eller vatten och hejar och pratar med gästerna som, efter halv nio, nio börjar droppa in. Men många är de inte denna tidiga sommarsöndagmorgon.
Mimmi kommer ut med en ångande het kanelbulle och jag har fullt sjå att jaga bort sparvarna som är så tama och så fräcka att man får vara på sin vakt så de inte dyker rakt ner och pickar i sig halva bullen.
Matte går förbi, han ska köpa cigarretter. Vi pratar lite om hans kommande debut som ståuppare och om livet i största allmänhet. En av grannarna i mitt hus sätter sig vid ett bord med en kille som han känner och slår sig i slang med honom. Samtalet flödar, det låter som ett behagligt surr där bara enstaka ord och meningar emellanåt kan urskiljas.
Jag läser mina tidningar och tar en påtår. Taxichaufförerna stannar till och hejar på varandra och på Ali och några av gästerna. Slänger lite käft på ett genomsvenskt sätt, munhuggs, liksom. Någon lånar en av mina många tidningsdelar, någon annan går och lämnar kvar sina tidningar på bordet för andra att läsa.
Om inte sådana här fantastiska, sköna, soliga, lugna, speciella men ändå så vanliga sommarmorgnar på Söder är nästintill paradiset så vet jag inte vad som skulle kunna vara det!