Maud Olofsson
Foto: Pawel Flato
Näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson berättade i ett tv-program hur hon blivit hånad och allmänt nedlåtande behandlad av en av sina lärare på gymnasiet:
"I tyska och engelska hade vi en lärare som tyckte att rektorn var Gud och han Jesus. När jag inte gick med på det så tilltalade han mig inte på två år."
Nu känner, på känt svenskt manér där inte bara kräksjukan utan också "kränktsjukan" grasserar, den gamle läraren sig just kränkt:
" Det där var ett fruktansvärt sätt att bete sig. Jag kände mig kränkt."
Och Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, stödjer läraren och säger:
"Att hänga ut en hel yrkesgrupp på det här sättet, det förstår jag mig inte på."
Vad är det för fel på er? Varför reagerar inte läraren med att säga att han ber om ursäkt för sitt sätt att behandla Maud Olofsson? Och varför säger inte Metta Fjelkner att det är trist att också Maud Olofsson har fått uppleva det som så många andra elever: att bli illa behandlad av en lärare? Och sedan är det ju också "typiskt svenskt" att förvränga att Maud Olofsson pekar ut en enskild individ och få det till att hon "hänger ut en hel yrkesgrupp". Sjukt.
Och om en lärare inte ens nu, när han är 77 år gammal, förmår inse hur hans beteende skadade en (kanske flera) av hans elever utan i stället påstår sig själv vara kränkt och menar att Maud Olofsson betett sig på ett fruktansvärt sätt, då saknar han kanske den självinsikt även nu som han inte heller hade då.
Läs mer bl.a. här (Aftonbladet) och här (Svenska Dagbladet).