Först: i en DN Debatt-artikel den 28 maj skriver några socialdemokrater under rubriken Svik inte flyktingarna, Reinfeldt, bland annat:
Alla kommer inte att få stanna. I första hand ska asyl ges till de människor som är i störst behov av skydd. Det är en viktig princip. Individernas skyddsbehov måste alltid väga tyngst.
Men det är inte bara de som är ”i störst behov av skydd” som ska beviljas uppehållstillstånd, det är alla de som ”är i behov av skydd” i enlighet med vad som definieras i utlänningslagen.
Sedan: i Sydsvenskan kan man samma dag, 28 maj, under rubriken Svensk flyktingpolitik oroar Amnesty läsa:
De långa tider avvisningshotade tidigare asylsökande kan hållas inlåsta i väntan på transport har kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr. Amnesty refererar kritiken i Sverigekapitlet och påpekar särskilt att det inte finns någon absolut tidsgräns för hur länge de drabbade kan hållas inlåsta.
Men det stämmer inte att det inte finns en tidsgräns för hur länge människor kan hållas inlåsta!
Läs mina texter om Mamadou Ouri Bari som jag under lång tid hade kontakt med och besäkte på förvaret i Märsta. Han hade suttit inlåst i två år (!) men vi fick regeringsrätten att ta upp hans fall och regeringsrätten bestämde att han skulle släppas ut eftersom rätten ansåg att två var en orimligt lång tid att hålla någon i förvar.
Samtidigt ska man, i ärlighetens namn, också nämna att de flesta asylsökande (om än inte alla) som fått avslag på sina ansökningar inte skulle behöva sitta inlåsta om de tog fram sina pass eller, om dessa har gått ut, sina id-handlingar och medverkade till att skaffa nya pass (i de flesta fall går detta bra). För de ska ju lämna landet, inte stanna kvar. Man ska inte kunna vägra skaffa nödvändiga handlingar för att kunna lämna landet när man har fått beslut om att man inte får stanna.
Läs min text Gemensamma förvarstagningsregler för asylsökande i EU, från den länkar jag till flera texter om just Mamadou. Läs gärna de texter jag länkar till, det är en otrolig historia. Bland annat sa polisen till Mamadou att:
Du får sitta inlåst resten av ditt liv. Du kommer aldrig ut från förvaret.
I regeringsrättens beslut står bland annat att:
Även om Mamadou Ouri Bari själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas Mamadou Ouri Baris eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet avavvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla Mamadou Ouri Bari i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt.
Det här är svåra frågor, svåra avvägningar. Å ena sidan ska den som fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Om han/hon själv bara kan strunta i beslutet och välja att stanna ändå, då behövs ju inga asylprocesser och då har vi en helt oreglerad invandring. Å andra sidan finns det enstaka personer som inte kan få utresehandlingar hur de än försöker. Som min klient Thanh, läs hans historia under Vietnamesen. De kan beviljas uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder, men om de har hållit sig gömda och inte har medverkat på alla tänkbara sätt för att skaffa fram id-handlingar eller resehandlingar så beviljas de inte uppehållstillstånd trots att det föreligger verkställighetshinder. Och de flesta har inte medverkat… Och så har vi alltså den stora majoriteten som tämligen enkelt kan skaffa utresehandlingar men som vägrar. De är förvarstagna eftersom de inte har tillstånd att vistas i landet. Migrationsverket och Polisen ska ha uppsikt över dem och hjälpa till att skaffa fram nödvändiga handlingar för att de sa kunna utvisas.
© Vid citat ur mina texter, var vänlig länka till bloggningarna så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord eller meningar.