Foto: Pawel Flato
”Detta är det enskilda fall som UD har ägnat mest resurser åt i modern tid”, säger utrikesminister Carl Bildt i Dagens Nyheter den 3 april. Det handlar förstås om den eritreansk-svenske Dawit Isaak.
Jag har tidigare skrivit otaliga texter här på bloggen (se längst ner) om dubbla medborgarskap och vad som gäller när man har det och om alla människors eget ansvar. Givetvis önskar och hoppas jag som andra att Dawit Isaak ska släppas ur fängelset, men inte för att han förutom eritreanskt också har svenskt medborgarskap.
Det sitter massor av människor inspärrade på samma sätt som Dawit Isaak och jag hör eller ser inte att den svenska journalistkåren skulle ömma för dem. Bara för att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap förutom sitt eget, ursprungliga, så är det knappast mer synd om honom än om alla de andra fångarna som sitter på lika – som det rapporterats – lösa grunder men som enbart har eritreanskt medborgarskap.
Dawit Isaak flydde – OBS! flydde – undan kriget mellan Etiopien och vad som blev Eritrea och kom till Sverige 1987. Det betyder att han ansåg sig ha flykting- eller skyddsskäl och rätt till en fristad. Sverige beviljade honom uppehållstillstånd (jag tror inte att han fick flyktingstatus, men vet inte med säkerhet). Efter fem år, 1992, ansökte han om svenskt medborgarskap och återvände till det land som han bara några år tidigare ansåg sig ha skyddsskäl gentemot. Han hade behållit sitt eritreanska medborgarskap och flyttade till Asmara där han grundade tidningen Setit. När det blev oroligt i landet återvände Dawit Isaak till Sverige 1998, men redan år 2000 återvände han till Eritrea. Valet att återvända till det land han hävdat asyl- eller skyddsskäl gentemot var helt och hållet hans eget frivilliga. Han var givetvis också medveten om att som eritreansk medborgare i Eritrea så är det som sådan han ses och behandlas, inte som svensk.
Läs några tidigare inlägg på temat ”dubbla medborgarskap” och ”återvända till länder man sagt sig ha asyl- eller skyddsskäl gentemot”. Genom att söka på dubbla medborgarskap på bloggen kommer man till otaliga inlägg om vad som gäller på området.
Låt mig för tydlighetens skull än en gång upprepa att jag givetvis starkt önskar och hoppas att Dawit Isaak – men också hans olycksbröder och -systrar som sitter fängslade utan rättegångar eller på lösa grunder – friges. De svenska journalisternas aktioner hittills tror jag dock inte på – och de har ju också visat sig fruktlösa. Man kan inte heller bara vifta bort vad t.ex. den eritreanske ambassadören i USA säger, att Eritrea inte bryr sig om svenska UD:s vädjanden och ”tysta diplomati”. Tvärtom, det irriterar presidenten och har troligen bidragit till att göra det ännu svårare för Dawit Isaak. Enligt ambassadören är detta en intern fråga eftersom det handlar om en eritreansk medborgare, och han är tydlig med att ingen utomstående inblandning accepteras. Och som jag har sagt tidigare och som svenska journalister borde känna till: då har det svenska medborgarskapet i princip noll och intet värde.
Det enda jag tror på är att money talks! Att EU stoppar allt bistånd till Eritrea nu, genast och helt enkelt meddelar att när alla politiska och journalistiska fångar är släppta så vrider vi på biståndskranen igen. Men det är bara vad jag tror…