Tore Forsberg och Boris Grigorjev har skrivit en bok som heter Spioner emellan (jag läser den nu). Och Boris har skrivit en som heter Med Säpo i hälarna (jag sträckläste den).
Den 30 oktober var de gäster i Tengby Direkt i P4. I programmet kunde man bland annat höra Tore Forsberg, före detta chef för Säpos kontraspionage i Sverige, berätta hur man inom Säpo brukade kalla en mycket känd författare och mediemänniska ”Pippi” för att han, likt Pippi Långstrump, var ”störst, bäst och vackrast och hade en kappsäck full med pengar” och hur de tyckte att han var ”gullig”.
Jag hade förmånen att häromkvällen få äta middag med dessa två herrar (och ett antal andra personer). Det var en mycket trevlig och rent oförglömlig upplevelse med tal och sång på både svenska och ryska förutom god mat och dryck. Och Tore och Grigorij signerade sin gemensamma bok där de skrivit varannat kapitel och sedan kommenterat vad den andra har skrivit. Tänka sig, att de aldrig ens hade träffats ansikte mot ansikte förrän i juni i år och ändå kom boken ut redan den 11 september! Men så sköts ju förlaget inte av svenskar, heller, så… Ja, Tore hade förstås sett Boris tidigare genom de decennier då Boris var stationerad i Sverige så Tore visste mycket väl vem Boris var. Men Boris hade aldrig träffat Tore.
Så här beskriver bokens förläggare och redaktör, Vera Efron, de här två giganternas första riktiga möte, som ägde rum på förlaget så sent som i somras:
De stannade ett par meter ifrån varandra, som två katter som mäter sina krafter.
—
”Du har inte förändrats sen jag såg dig sist”, säger Tore avvaktande.”Jag har aldrig sett dig förut. Jag menar i verkligheten”, svarar Boris.
”Jo, Boris. Jag bodde i rummet bredvid dig på hotell Aston i Karlskrona. Men då hade du andra glasögon. Som var mycket fulare.”
De skrattar och närmar sig äntligen varandra. Skakar hand. Spänningen har lagt sig. Nu känns det att de funnit varandra efter så många år.
—
”Kommer du ihåg Vladimir T?” frågar Tore. ”Honom utvisade vi på Tjekadagen”.
”Ja, han var en bra kamrat.” Boris skakar på huvudet.
”Och Dmitrij? Vi utvisade honom också.”
”Det var sorgligt. Fast när jag tänker efter, så var det på Tjekadagen också.”
”Vi brukade utvisa alla misstänkta för spioneri på Tjekadagen. Och sedan hade vi fest på jobbet. Vi dukade bordet och ställde även fram glas åt dem vi redan utvisat och skålade med dem och sjög sånger.”
—
”Varför utvisade du inte mig då?” vänder sig sedan Boris till Tore. Visste du inte vad jag sysslade med här?” frågar Boris med ett klurigt leende.
Resten – alla de spännande kapitlen om faktiska händelser och skeenden i vår nutid och alla kommentarerna kan läsas i boken Spioner emellan, som alltså skrivits av överste Boris Grigorjev, KGB, och chefen för kontraspionagets ”ryssrotel” hos Säpo, Tore Forsberg.