Heavyfestivalen Tuska (ungefär: plåga, kval) inleddes lite annorlunda i år – med en regelrätt gudstjänst.
”Det är frågan om en alldeles normal högmässa förutom att musiken är arrangerad i heavytappning”, säger arrangören och diakonen Mikko Saari, ungdomsledare vid Tölö finska församling.
Men alldeles normalt var det inte. Tempelplatsens kyrka var nämligen fullsatt redan en halvtimme innan ceremonin började och de inhyrda väktarna måste hålla ett hundratal nyfikna utanför. Skinnskallarna till ordningsvakter gjorde att situationen mera såg ut som en nattklubbskö än en entré till Guds hus.
”Jag kände mig som en pastor från 1800-talet och måste medge att det kittlade inombords att få fullt hus”,”Men av vilken orsak ni än kom, ska ni ha tack,” inledde celebranten Haka Kekäläinen från Sockenbacka finska församling sitt välkomsttal.
Först när musiken på allvar drog igång med distad elgitarr och bas, trummor och sjumannakör, infann sig känslan av absurditet. Volym av detta slag har kyrkor sällan upplevt, och när försångaren Taage Laiho från Eurovisions-heavybandet Kilpi brast ut i sin starka falsett var den första tanken att här är det någonting som gått snett. Men när sången tystnade var ceremonin tillbaka i sina lutherska banor – lågmäld välsignelse, bön och trosbekännelse.
Pastor Jukka Valkama från Mejlans finska församling – dagen till ära klädd i svart skinnväst med rött johanniterkors på ryggen – höll bibelläsning och predikan där han jämförde hela folkets musikaliske mångsysslare Jone Nikula med Jesus.
”Jone Nikulas inställning till heavy metal är den samma som den kristnes till sin tro – aldrig ljummen utan full av passion”, mässade Valkama. ”Vi kristna har något att lära av detta.”
Också i övrigt höll sig Valkamas predikan till jordnära och aktuella saker.
”Om det bland alla svartklädda rockare på festivalområdet plötsligt dök upp en man i helvitt och bad er följa honom, vad skulle ni göra? Lyssna och försöka förstå eller bara avvisa honom?” frågade Valkama och uppmanade till tolerans och omtanke mot medmänniskor.
Också diakonen Saari tog tillfället i akt och bad under förbönen Gud om framgång och skapandets glädje för finska heavyband.
Och när kollekten håvades in av smågoter i nitarmband, mjuknade till och med läderkompaniet och grävde lite extra djupt i fickorna.
