Jag undrar rakt på sak om det finns ett enda samhällsområde i Sverige längre som inte rasar samman och inte blir något helt annat än det var innan hundratusentals människor från helt andra kulturer kom hit? Och innan kanske hundratusen – kanske något färre, kanske något fler – människor kunnat (tillåtits) stanna i landet utan laglig rätt till det. Människor med en helt annan människosyn och en helt annan samhällssyn, från länder där religion och religiösa lagar råder, där klaner styr och man inte ens är i närheten av den typ av sekulärt rättssystem, synen på mänskliga rättigheter och demokrati som råder här. Och som det inte heller ställts några faktiska krav på anpassning och respekt av, för landet de valt att ta sig till.
Här är bara två exempel på hur de ser ut i landet. Två av hundratals, kanske tusentals exempel.
Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Aftonbladets sajt.
”Hat, hot och trakasserier tillhör numera vardagen i Sveriges domstolar.
Gängkriminella skrämmer bort landets nämndemän. De söks upp i sina hem.
– Jag blev uppsökt när jag åt lunch i domstolen. Ett gäng ställde sig runt mig. Jag skulle döma en av deras söner, säger Stefan Blomquist, ordförande för NRF.”
Och i domstolarna kan åtalades släkt och vänner störa ordningen och hota människor, tilltala åklagare och andra med könsord och andra nedsättande epitet, vilket finns många rapporter om.
Klicka på textrutan för att läsa artikel ni Svenska Dagbladet.
Ur texten:
Flera anställda berättar att de har blivit tillsagda att avstå från att dokumentera vissa skriftliga klagomål och samtal med de förvarstagna – trots att det ingår i Migrationsverkets serviceskyldighet, enligt förvaltningslagen.
– Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Sättet man styr förvaret på, det är helt ofattbart att detta är en statlig myndighet. Det är en havererande myndighet, säger en anställd.
———-
I januari gjorde Justitieombudsmannen (JO) en oanmäld inspektion av förvaret i Mölndal. Myndigheten anmärker bland annat på brister i personalens utbildning och att vissa anställda inte fullt ut behärskar svenska. Det bekräftas av de anställda som SvD har pratat med.– Jag har varit tvungen att använda vårt hemspråk för att kommunicera med vissa, berättar en före detta anställd.
– För några år sedan när man skulle omorganisera så sa man det öppet. Min chef sa till mig att ”vi vill inte ha personer med en masterexamen här”, säger en annan.
Kommentar: Förändringarna, det alltmer våldsamma och hotfulla och trakasserande agerandet på område efter område, institutioner, myndigheter, skolan, tåg, bussar, festivaler, parker, badstränder, simhallar, fotbollsmatcher, nöjesfält etcetera är förödande och i ordets rätta betydelse samhällsomstörtande och samhällsförändrande i grunden. Och katastrofalt för ursprungsbefolkningen, svenskarna, vilkas land så totalt förändrats på rekordtid, men också för alla de hitkomna flyktingar och andra invandrare som gjort sitt bästa för att anpassa sig och leva fritt och tryggt.
Att många har larmat i decennier har inte fått önskad effekt utan det destruktiva ”lågaffektiva” sättet att bemöta enorma våldsproblem, som i andra länder hade fått ett betydligt ”högaffektivare” bemötande, har fortsatt. Och fortsätter, med vissa kosmetiska, på ytan-förändringar. Tyvärr är det nu ”Too little. Too late”.