Läs först inlägget nedan, eller lyssna på det genom att klicka på text- och bildrutan.
Det är rätt mycket som ”svajar” i det svenska samhället numera. Att hela 20 procent av utbetalningarna från Försäkringskassan beror på felaktig handläggning, det vill säga att handläggarna gör fel, är – för att använda det nästan utslitna ordet – oacceptabelt.
Den allt mindre lärande skolan och därmed allt sämre utbildningen som resulterar i allt svagare kunskaper på i princip alla områden har gjort/gör att vi får/har fått allt färre människor som förstår och klarar av att hantera det som förväntas av dem. Och det är det jag menar med att mycket i samhället ”svajar”. Vi kan inte längre lita på att de som administrerar och hanterar ärenden på att anställda på myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsverket, domstolar etcetera är tillräckligt kunniga för att klara sina arbetsuppgifter. Dessutom förekommer också medvetet fusk och korruption i allt större omfattning, vilket Riksrevisionen då och då informerar om genom sina olika rapporter.
Det typiskt svenska sättet att reagera på sådant som de facto är systemhotande är som det som verksamhetsområdeschefen i inslaget visar prov på när han säger:
Varje fel som vi gör är ju problematiskt.
Felhantering av skattemedel ska inte viftas bort som ”problematiskt”. Misstag kommer alltid att göras, men att hela 20 procent av utbetalningarna från Försäkringskassan är felaktiga är inte ”problematiskt” utan mycket värre än så. ”Oacceptabelt” och ”systemhotande” är mer adekvata benämningar. Oacceptabelt gentemot oss alla som via våra skatter betalar för att vi ska kunna lita på samhället och för ska fungera. Systemhotande genom att strukturer, tillit, funktioner eroderar och samhällsbygget raseras bit för bit.
Den som orkar tänka lite längre än näsan räcker inser att det svenska samhället svajar. Det är inget man bara kan rycka på axlarna åt och sticka huvudet i sanden inför.