På morgonen den 17 december skrev Olav S Melin följande på Facebook:
Kommentar: Det var lätt chockerande när jag hörde att man i Sveriges Television självsvåldigt ändrat i texten och bland annat tagit bort viktiga ordet ”Gud” ord i vår finlandssvenska julpsalm, som Zacharias Topelius skrev 1887 och som Jean Sibelius senare tonsatte! Den här psalmen är mycket populär i Finland och har översatts till ,och sjungs också på finska: ”En etsi valtaa, loistoa”.
Man kan utan överdrift säga att det är en av det finländska folkets främsta julpsalmer. Som Sveriges Television okänsligt och dumdrygt klampar in och ändrar orden i. Hur kan man ens komma på en sådan tanke? Och varför tar man i Sverige bort ”Gud” ur vår fina psalm?
Nu har Annika Borg, präst och teologie doktor med mera, också uppmärksammat ovanstående helgerån (som det är, i mitt tycke) i Barometern! Hon har helt rätt när hon skriver:
Att ta bort Gud ur en psalm är en stor sak, ja, faktiskt en gigantisk sak.
Liksom det också är en stor sak, en gigantisk sak att gå in och ändra i en gammal psalm (dessutom ett annat lands psalm!) som SVT har gjort.
Klicka på textrutan för att läsa Annika Borgs ledartext.
Ur texten:
Under den traditionella ytan sker även något annat, vilket manifesterades tydligt i årets Luciamorgon (som sändes i Sveriges Television, min anm.). Under ytan förskjuts och förändras nämligen vår kristna kanon och vår tradition, utan att vi blivit tillfrågade.
I diktaren Zacharias Topelius´ och kompositören Jean Sibelius´ julvisa, psalm 645 i den svenska psalmboken, hade i år Gud plockats bort och ersatts med orden ljus och kärlek. Att det är Jesus som är gästen och att det är till Gud bönen riktas, uteslöts helt enkelt av artisten som framförde psalmen.
Kommentar: Att man i Sverige inte respekterar sina egna traditioner, ritualer, seder och bruk utan anpassar sig till någon sorts snömoskultur där ingen kan känna sig hemma, där det inte finns någon grund att stå på, inga trådar bakåt, det är Sveriges sak. Eftersom det bevisligen är så svenska folket vill ha det så är det helt och hållet dess demokratiska rätt att kapa rötterna till sin bakgrund, sin historia och sina förfäder. Och dess rätt att inte låtsas om den kristna grund som Sverige, liksom de övriga europeiska – och därmed också nordiska – länderna vilar på och bli det mischmaschland som svenska folket i val uttrycker att det önskar att det ska vara.
Fundering: Nordiska rådet torde snart komma att ha spelat ut sin roll. Den nordiska ”unionen” kommer knappast att kunna fungera särskilt länge till när ett av de fem länderna i Norden så markant och på så många sätt och områden skiljer sig från de övriga fyra. Danmark, Finland, Island och Norge har förutsättningar för väl fungerande samarbeten, men Sverige har blivit för annorlunda, för apart för att i längden passa in när det i snabb takt får allt mindre gemensamt med de andra.
Till slut, ur Annika Borgs text i Barometern, som visar den svenska aningslösheten och respektlösheten i fallet med förvanskningen av julpsalmen ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” i Sveriges Television:
De ansvariga på SVT menar att eftersom det inte finns några upphovsrättsliga svårigheter, så existerar heller inget problem.
Men att ta bort Gud är ingen upphovsrättslig fråga, utan en fråga om att Gud anno 2021 spelar roll i människors liv, även i Sverige. De kristna orden och symbolerna är betydelsebärande och detta faktum kräver att public service – som ska vara i allmänhetens tjänst – visar respekt för det.
Här är psalmen med text av Zacharias Topelius, tonsatt av Jeans Sibelius psalm, sjungen av omsorgsprästen Claus Terlinden, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland:
© denna sajt.
