Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln i Mitt iJärfälla.
Rubriken får den som läser att storligen förvånas. Och läser man vidare blir man ännu mer förvånad. Ur texten:
Kommunens beslut att sluta servera halalslaktat kött på skolor oroar muslimer i Järfälla.
Av artikeln framgår att Järfälla kommun ingått ett nytt livsmedelsavtal, som började gälla i juli, som styr vad som kommer serveras i Järfällaskolornas matsalar framöver, och att halalslaktade produkter inte längre kan erbjudas, eftersom ingen av de leverantörer som lämnat anbud erbjuder halalprodukter som är förenliga med djurskyddslagen.
Inga konstigheter alls, det ingår inte i svensk kultur att servera ritualslaktat kött i skolor eller i andra offentliga verksamheter. Om sådant överhuvudtaget någonsin ens funnits på skolmatsedeln i någon svensk skola är det häpnadsväckande. Häpnadsväckande är också reaktionen från ordföranden i Islamiska föreningen, som säger sig se det som en provokation att man i det sekulära Sverige inte tillhandahåller just sådant kött.
– Våra barn har rätt att få mat enligt sin kultur. Det finns religionsfrihet och den gäller inte bara andlig verksamhet. Där ingår även kultur och matvanor, säger han.
Att hänvisa till religionsfrihet och påstå att personer tillhörande en viss religion i ett icke religiöst land som Sverige, på landets skattebetalares bekostnad ska serveras ”religiös mat”, är förstås inte möjligt. Muslimer som flyttat hit vet att Sverige inte är ett muslimskt land. De vet att det är ett sekulärt land där alla människor får utöva sin religion utan risk för att förföljas eller riskera döden (som till exempel kristna i delar av Mellanöstern). Men religionsfrihet, alltså att man i sitt privatliv får tillbe vilken Gud man vill, gå i kyrka, synagoga, moské eller andra tempel för att manifestera och utöva sin religion, innebär inte att man kan ställa krav på det sekulära samhället att detta ska tillhandahålla särskild mat eller ta andra hänsyn som har med ens religion att göra.
När man säger att ”våra barn har rätt att få mat enligt sin kultur”, så är det alltså inte korrekt när det gäller i skolor och andra offentliga, skattefinansierade verksamheter. Alla barn i Sverige har rätt till skolmat – en fantastisk förmån som inte finns i så många länder – men vill man att ens barn ska äta halal- eller kosherslaktat kött får man servera sina barn sådant i hemmet.
I skolan serveras alltså skattemedelsbetald mat till alla. De gånger som sådan mat serveras som någon av religiösa eller andra skäl inte vill/kan äta, finns det alltid vegetariska alternativ. Kötträtter som man anser att man inte kan/vill äta får alltså bytas ut mot nyttiga vegetariska alternativ och mat enligt människors egna preferenser och vanor får serveras i hemmet. Så enkelt är det.
Jag kan aldrig tänka mig att svenskar som flyttar till andra länder skulle komma på tanken att kräva att deras barn ska serveras någon speciell mat som inte hör till traditionen i det landet. Man ordnar sådant privat. Krav på vad Sverige ska tillhandahålla när det gäller skolmat (muslimer vill också att fängelser ska ge brottslingar ”religiös mat”!) och att på andra sätt ta speciella religiösa och kulturella hänsyn i olika sammanhang för människor som sökt och fått skydd här, är orimliga och kan givetvis inte efterkommas.
Sverige är inte – och ska inte vara – ett land där religiösa hänsyn och seder ingår i det offentliga. Religion är en privatsak. När Svenska kyrkan skildes från staten vid millennieskiftet 1999/2000 blev också den evangelisk-lutherska religionen skild från staten och det offentliga livet.
Ingen ska i det svenska samhället kunna kräva särbehandling på grund av, och med hänvisning till vad han eller hon tillhör för religion. Det måste också de muslimer som valt att komma till just Sverige vara medvetna om och rätta sig efter.
Sist och slutligen verkar det som beskrivs i artikeln om maten i just Järfälla skolor vara något av en storm i ett vattenglas och lite svårbegripligt, eftersom ordföranden i Islamiska föreningen också, aningen motsägelsefullt säger:
– Jag har aldrig sett en kommunal skola som serverar halalkött. Vi frågar aldrig vad barnen äter, vi bara kryssar i rutan för ”ej fläskkött” när de börjar skolan. Det är ingen som kräver halalslaktad mat.
Och när reportern från Mitt i Järfälla frågar:
Men betyder inte det att barnen i så fall kan ha ätit kött som inte är halalslaktat tidigare?
svarar ordföranden i Islamiska föreningen:
– Jo, det är jag hundra procent säker på. Vi har bara sagt ”bara de inte äter fläskkött”. Det är därför jag undrar varför ett sånt här beslut behövdes? Ingen krävde halalslaktat tidigare. Det är någon som vill ha uppmärksamhet genom att skada en liten minoritet i kommunen.
Så vad är egentligen problemet?
Man får hoppas att det bara har rått någon form av missförstånd här och att det klarnar för alla inblandade vad som gäller: svenska vanor, seder och traditioner i den sekulära offentligheten, egna vanor, seder och traditioner i vars och ens privata sfär.