Läs här om dyra, utomstående konsulter på Migrationsverket!
Efter nära sex år i Sverige sedan han inte kunnat utvisas trots att han medverkade på alla tänkbara sätt själv, fick Thanh PUT (uppehållstillstånd) i Sverige den 10 juli 2008. Han har aldrig gömt sig, han har kommit på alla kallelser (även de onödiga…), han har svarat på alla frågor, han har besökt sitt lands ambassad otaliga gånger för att försöka få ett pass eller någon form av resehandling. Han har alltså hela tiden funnits tillgänglig för Migrationsverket och för Polisen och har sedan flera år bott på Värmdö. Läs förresten gärna hans historia – det är en helt horribel berättelse om felaktighet på felaktighet, slarv, agerande bakom ryggen och vägran i flera år att bevilja PUT trots att lagen uttryckligen stadgar att det ska beviljas i ett fall som Thanhs. Samt om en reprimand från JK gentemot både Migrationsverket och Polisen för att de lämnat ut sekretessbelagd information om Thanh till hans ambassad. Det handlar också om hur Thanh, på felaktiga grunder till en kostnad av minst 800.000 kronor för skattebetalarna, helt i onödan och till stort lidande för honom själv, hölls inspärrad på förvaret i Märsta i åtta månader.
Alla misstag och fel och allt slarv i detta ärende är så många att det kunde bli en lärobok i hur man inte ska hantera ett asylärende. Det mesta finns att läsa under kategorirubriken Vietnamesen i vänsterspalten.
Men tro inte att misstagen och slarvet från Migrationsverkets sida tog slut när Thanh fick PUT! Nej, verkligen inte. Thanh ansökte om främlingspass så snart han hade fått PUT. Det skedde redan den 28 juli. Han väntade och väntade på att få sitt pass. Inget hördes från Migrationsverket. ”Det är sommar, de har semester. Men mer än tre månader tar det knappast”, lugnade jag honom. Så Thanh väntade. Han hade ju fyllt i och personligen lämnat in sin ansökan och även betalat 750 kronor för passet i förskott. Och behållit kvittot.
I mitten av oktober fick Thanh plötsligt en blankett med posten som Migrationsverket uppmanade honom att fylla i. Trots att han fyllt i exakt en sådan blankett nära tre månader tidigare och även betalt avgiften. Jag, som hans ombud under fyra år, fick rycka ut igen, Gud allena vet hur mångte gången, och förklara för Migrationsverket att ”ni har gjort fel (igen)!” Thanh undrade hur det går för alla de asylsökande och ny-PUT:ade människor som inte har någon som orkar hjälpa dem (och som inte har lärt dem att behålla kopior och kvitton på allt vilket jag predikat för honom i fyra års tid). Det undrar jag också…
Miggan som skickat blanketten medgav sitt misstag och lämnade ärendet vidare till någon annan. Man kunde tro att det skulle vara slut på galenskaperna nu, men icke. Häromdagen damp ett nytt brev ner i Thanhs brevlåda. Där uppmanas han att resa till Malmö för att hämta ut sitt främlingspass!!! Alla dessa virrpannor till miggor som rör till, begår fel, slarvar, struntar i att göra vad de ska göra och/eller inte använder ens en gnutta sunt förnuft ger också alla de duktiga, kompetenta, seriöst arbetande miggorna som harvar på ett dåligt rykte. Läs förresten också ”Du har en realiserbar tillgång”, apropå klanteri…
Så här skriver miggan i Solna, där Thanh har varit registrerad de senaste två, tre åren och där han också lämnade in sin ansökan om främlingspass:
